Som enda webbutik kan vi stolt erbjuda HHBB-huvudlag. Vi är skandinavisk distributör av Hoof Armor - ny lösning på gamla problem. Här hittar du även Ergo Shape - skoriktaren som sparar din hörsel - och Felix Hunger hakrem som gör arbetslivet lättare för din häst./Kerstin Kemlén

Eftergift - lindring för en traumatiserad mun

Horseexplore stressande bettsmärta ge eftergift

Vi som håller på med hästar – oavsett om vi rider eller kör – måste lära oss hur hästar fungerar och förstå deras naturliga instinkter för att kunna interagera med dem. Det mesta vi gör kan av hästen uppfattas som ett hot eller åtminstone en utmaning för dem. Lägger vi till att våra ögon pekar rakt fram (rovdjur) och deras sitter vid sidan om skallen (bytesdjur) så inser vi att deras kroppar/hjärna måste kunna läsa av omgivningen – och oss – för att snabbt uppfatta faror.

Forskning har visat att hästar kan läsa av oss på ett sofistikerat sätt, genom att känna in vår sinnesstämning och läsa av våra anletsdrag. Hästar - och folk - har en inbyggd ansiktsigenkänning som utvecklats i tusentals år med syftet att kunna läsa av vad ansiktsmuskler kan berätta. Hästar kan på ansiktsuttryck bedöma om en person utgör en risk att umgås med och välja att inte gå en sådan person till mötes. Därför är det svårt att lura en häst. Om hästen bedömt dina rynkor i pannan, arga ögon och ihopdragna ögonbryn i kombination med mungipor ner och lång surläpp, som varandes varningstecken så går den undan för dig i hagen. Det spelar ingen roll vad din mun säger så länge din störande sinnesstämning går att spåra i dina anletsdrag.

Och så går vi över till bettet och våra tygeltag.

Bett är enligt forskning ett djurskyddsproblem. Vi sätter det i munnen trots att det inte går att vare sig äta eller spotta ut. Det tar ont, orsakar skador i munhålan, leder till icke viljestyrda smärtreaktioner, saboterar hästens andning och orsakar bettrelaterade skador i luftvägar osv osv. Så oavsett hur mjuk du är på handen så visar redan den betslade hästens ansiktsuttryck att något är fara och färde – gnisslar tänder, spänner käkar, slår med huvudet/head shaking syndrome, visar vitögat, gapar osv osv. Bara genom att se hästens huvud så inser man att hästen upplever att något är fel, riktigt fel.

Hästar lär sig genom erfarenhet. Vissa försöker ”fly” undan bettet redan när huvudlaget ska på. De lyfter huvudet, viker undan huvudet, biter ihop tänderna och försöker undvika en fara som de känner igen. Att sätta på grimman vållar inget problem eftersom hästen är trygg i den interaktionen, uppfattar inte grimman som en hot och det triggar inte heller igång någon stressreaktion i kroppen.

Hur tolkar vi då hästens signaler? När vi lyckats få på huvudlaget och sätter oss i vagnen så ser vi inte vad vi själva gör med bettet MEN vi vill ”ha hästen på bettet” för det har någon kanske lärt oss. För hästen leder det till att smärtan ökar i munnen när tömmen sträcks, oavsett hur litet vi tycker bettrycket blir. För hästen känns bettet alltmer och smärta är ett tecken på tilltagande fara. Hästen reagerar på smärtans varningssignaler när vi plockar upp den på bettet. Och nu har fight och flightberedskapen väckts.

Bettryck leder till smärta som kroppen och hjärnan uppfattar som ett hot. Hästens kropp reagerar och försöker minska smärtan genom att ta sig undan det som skrämmer och tar ont. Vad hästen än gör så uppstår ingen lättnad om vi inte ger efter på handen. Upplevelsen av smärtsam fara ökar och det tar ännu mera ont om vi väljer att ta björngrepp och fortsätta att dra. Och det är nu vi måste fatta vad eftergiften innebär: hästen är beroende av att få lindring från smärtan för att kunna hantera den hotfulla smärtsamma situationen utan att tappa besinning, sans och vett av den ihållande smärtintensiteten. Hästen gapar, skakar på skallen och kämpar för att komma undan – och vi bara fortsätter att dra. Och det gamla kusktalesättet är ju fortfarande helt korrekt – ”Ju mer man drar desto mer får man slita”. Och det är en av många förklaringar till varför det saknas forskningsresultat som stödjer användning av bett… man kan inte kontrollera en häst med bett. 

Hästen behöver en reaktion från oss, en eftergift som minskar upplevelsen av den hotfulla situationen. Hästar som körs av kuskar med den typ av tömföring som förr i tiden ledde till att de kallandes för ”trähänder”, dessa hästar blir slitna och våldsamt hanterade i munnen vilket även en icke hästkunnig person kan avläsa på hästar beteende när de desperat försöker ta sig ur situationen. Titta gärna närmare på

  • hästar som felar i löp och tas ur fältet – kolla hästarnas signaler och inse att ”felaktig nertagning av galopperande häst” bestraffas alltför sällan.
  • hästar som körs av trähänder som hänger i tömmarna utan en enda eftergift under ett helt lopp, ingen lindring för hästen. Hästar sägs ”Blir stekhet i spets efter startrusning” – syn säger jag… det är kanske inte där problemet sitter.
  • hopphästar med martingal som ska hindra hästen att slå upp med huvudet – titta lite närmare på ryttarens händer i ögonblicket innan hästen kastar med huvudet

 

TIPS!

Titta gärna – och kommentera ännu hellredet du ser från sidan när du kör i lag med någon. Det är bland den bästa feedback vi kan få på våra tömtag och hur hästen reagerar när vi plockar upp och ger efter. Tag chansen och be körkompisen kolla! Mycket lärorikt för alla.

Eftergiften lindrar smärta och reglerar storleken på faran hästen upplever. Tömmarna ger långsam feedback – om man ger efter på handen ska tömmen förflytta den lilla rörelsen framåt, upp över rumpan på hästen, över ryggen, genom däckeln och vidare till munnen. Som ryttare har din eftergift kortare och snabbare väg från hand till bett. Ju längre en eftergift dröjer innan den når till hästmunnen, desto mer stressande är det för hästen. Om vi själva råkat ut för en olycka eller har inbrottstjuvar i huset så ringer vi 112, vi vill att de svarar på första signalen och att hjälp kommer NU! Våra kroppsfunktioner utsätts för extrema påfrestningar när vi upplever hot och kroppen har mycket svårt att hantera förseningar i det läget. För hästen gäller samma sak.

Jag har i ett försök att ge hästen snabbare eftergift, bytt ut läder och betatömmar mot tunna och lätta 2 cm breda vävda nylonband som är halkiga och glider lätt även mothårs. Använder tunna handskar till.

OM hästen inte får någon lindring på pinan och den upprepas i körning efter körning, kan man se på hästen att varningsklockorna ringt alldeles för länge. De vägrar gå in på banan, bryter mot utgången, vill inte vända upp, när de till slut stänger av parkerar de med tom blick och går inte att flytta ur fläcken. 

En häst som under längre tid utsätts för smärtsamma hotfulla situationer blir traumatiserad. De är inte dumma i skallen, heta som spisar eller stenhårda i munnarna. De har med en obehaglig regelbundenhet blivit utsatt för tortyrliknande upplevelser i munnen – inte med mening och vilja utan grundorsaken är att sportens tävlingsregler kräver bett även om all forskning visar något helt annat. Lösningen för den traumatiserade hästen är att få uppleva smärtfri trygghet igen - slippa bettet är en del men det räcker inte - vi själva måste bli bättre på att förstå hästens beteende.

Svensk travsport - här kommer ett förslag till ögonöppnare

Bettskadade munnar leder till ingripande i dressyrsporten men inte i travsporten - trots att sportens egna undersökningar visar att ca 80 % av starthästarna efter löp uppvisar bettskador. Verkar inte finnas intresse att åtgärda djurskyddsproblemet. Titta i lopparkivet! Där finns  gratis studiematerial och om ni behöver hjälp att se detaljer så varför inte kolla närmare på exempelvis nedtagning av galopperande häst. Och varför inte gör mätningar av hur lång tid hästmunnar utsätts för full kraft från kusk som spjärnar emot fotstegen och lutar sig bakåt och drar det som går med björngrepp. Om ni inte reagera på det ni ser så lär allmänheten göra det... var så säker.

0 kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägg ännu. Bli den första att kommentera!

Produkter

Handla

Information