Som enda skandinaviska webbutik kan vi stolt erbjuda HHBB-huvudlag och Hoof Armor - nya lösningar på gamla problem. Här hittar du även Ergo Shape - skoriktaren som sparar din hörsel!   /Kerstin Kemlén

Om hästen försvinner 

Om hästen försvinner 

Hästar har varit på vift runt om i Sverige, de flesta blir återfunna men ibland slutar det illa. Här en HÄSTLIV-krönika jag skrev för 15 år sedan – som visar att problemet med djur som försvinner är vanligt förekommande överallt.

_______________________

"Gräddkolan som försvann - krönika från 2004

”Läser om häststölder i USA och minns när min slädhund Valterii försvann för snart 20 år sedan ( läs 35 år sedan). Jag sov med ytterdörren öppen den hösten, annonserade, sökte och sökte - en hemsk period. Ingen hade sett honom och han förblev spårlöst försvunnen.

Spårlöst försvann också två amerikanska tävlingshästar - en passgångarhingst och en ungmärr stals ur sina hagar och efterlystes i hela USA. De spärrades i tävlingsregistret så tjuvarna inte kunde tävla med dem och vad kunde de då ha dem till? De upprivna ägarna trodde att de slaktats – det kom ju inga tips, ingen hade sett dem och dagar blev månader och månader blev till år. Så plötsligt en dag annonseras en ”hästfamilj” ut. Hingst + sto + fölunge - var till salu. Jo, det var så hästarna kom till rätta efter 4 år!!! ”Pappa” och ”mamma” tränas för start igen och fölungen har – efter DNA-analys – registrerats som deras avkomma. En helt osannolik historia!

Nästan lika osannolik entré gjorde ridskolans ponnies när de kom hit till oss på sommarbete. Det var på skogsbete det lilla sällskapet skulle – rena hälsokosten med örter, kvistar och kottar – som ett hälsohem. Först anlände ”kärleksparet” som tillfälligt placerades i hagen utanför köksfönstret. Häpna såg vi vad semesterlycka kan göra med ridflickors små älsklingar ….. Rena porrfilmen – det var betäckning så det stänkte om det - om och om igen. En pilsk märr och en uppspelt valack på semester – mer behövs inte.

Sedan anlände ”två beiga hästar” som min gubbe sa - ”gräddkolorna”.  Och iväg bar det ut i hagen med buskar och högt gräs som gjorde att ”gräddkolorna” nästan fick nackspärr när de försökte se framför sig. Lättare var det för ”kärleksparet” som var av större modell. Skulle visa dem runt i hagen men det slutade med att ena gräddkolan drog järnet men såg inte eltråden. Sprang rätt igenom. Åh neeej! Hästarna drog i full fart! Jag sprang som Carl Lewis efter dem upp mot gården.

Ridskolans personal – vars semester skulle börja nu när de levererat hästarna – kom sakta efter med blicken på armbandsuret: ”- Hon där kan ju prata med djur så nog stannar hästarna” ... Jodå, nog stannade de och vi ledde tillbaka dem till hagen. Och med en rivstart försvann ridskolepersonalen på semester. Vi gick runt hagen och satte extra flärpar på eltråden för säkerhets skull. 

Gräddkolorna hade skoj – de sprang genom hallonriset med pipen i vädret och med kärleksparet i bakhasorna. Det dundrade som åska inne i skogen. Mitt i allt blev det tyst. En sådan där tystnad som får kalla kårar att krypa efter ryggen… Så ser jag hästhuvuden sticka upp bland buskarna – Puh!  tänker jag och räknar till tre. Räknar igen. Det fattas en gräddkola!!  Äsch, hon är väl där i höggräset. Fortsätter sätta flärpar på eltråden då jag ser gubben vinka längst bort. Samma gräddkola har dragit genom tråden – och är försvunnen nu!

- Äh, va  f-n…!  Hasa dig tillbaka – vars tusan du än är! Så tänker jag till den beiga märrn när jag sätter samman uppbådet. Grannen med barn ansluter och jakten är igång. Gubben lagar stängsel och de andra hästarna betar på. Meddelar ridskolan och polisen och tänker på arabhästen som försvann i Bälingeskogen i fjol – borta i flera veckor innan den hittades med sadeln på trekvarten. Så länge ska inte gräddkolan vara borta!

Möter en bil vars förare trott sig se en älg i diket men tyckte det var en häst som betade. Jag känner att gräddkolan börjat söka sig tillbaka. Bra! Och där kommer hon - mitt på vägen! Hon blir glad av att se mig och få hjälp att hitta de andra. Jag småskäller på henne tills jag känner att utbrytningen var ett olycksfall – att hon blivit trängd mot stängslet i den höga vegetationen. OK, jag förstår. Ibland blir det trångt.  Vi småpratar oss genom skogen på väg hem samtidigt som följande episod utspelar sig en kilometer därifrån:

Gubben fixade stängslet och kopplade transporten bakom bilen – var beredd på att skjutsa oss hem. I sina inre tankar var han övertygad om att den beiga ponnyn var på väg mot ridskolan och att den hunnit en bra bit. Han kör sakta efter stora vägen när han i andra änden av byn plötsligt ser att någon tagit fast gräddkolan! - Vad bra! Han ser hur en person leder den beiga ponnyn mot en rasthage på gården. - Oh, tack vad skönt! Han parkerar transporten och skyndar sig dit med ett grimskaft i näven.

- "Va fint! Jag kan ta den där nu!"

- "Nä, det får du inte. Det är min systerdotters ponny! Hon blir ledsen då."

- "Men, jag har ju transporten här…"

Gubben fattar i det ögonblicket intet ett smack.

”- Det var ju en beige ponny…?”  Han hör vad mannen säger men förstår inte innebörden. - Men den är ju från ridskolan och ska vara på bete hos oss…!  Är helt övertygad om att det är gräddkolan som mannen satt ut i rasthagen. Tillbaka i bilen försöker han få ihop tänket med verkligheten. Kör iväg och möter grannen som säger att jag har fått fast gräddkolan. - Men hästen i hagen var ju beige …Dom ser ju likadana ut.

Nja… den beiga ponny var en liten isabell med ljus man – ponny i rasthagen var en större gulblack valack med mörk man.… Nå, beteshästarna var glada och trevliga resten av sommaren och njöt av semestern. De får gärna komma tillbaka och då lovar vi att flärpa först och släppa dem sedan.”

______________________________________

Detta har hänt sedan dess: Med denna 15 år gamla historia i bakhuvudet och teknikutvecklingen som skett sedan dess så finns bra tekniska lösningar att ta till när hästen är på drift. Själv har jag testat GPS på hästarna för att studera deras rörelsemönster i våra långsträckta hagar - intressant att se var de rör sig. Jag har även träffat personer som använder drönare med högtalare för att först lokalisera var djuren är och därefter locka djuren hemåt med hjälp av ”lockrop från skyn”. Jo, det fungerade till djurägarens stora förvåning och det såg dessutom rätt roligt ut när djuren sprang efter en drönare som ropade på dem.

DAGENS TIPS: Om du känner någon som har en drönare – vårda den kontakten. Det kan vara en riktigt bra å ha-kompis om hästen försvinner.

0 kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägg ännu. Bli den första att kommentera!

Produkter

Handla

Information