Som enda skandinaviska webbutik kan vi stolt erbjuda HHBB-huvudlag och Hoof Armor - nya lösningar på gamla problem. Här hittar du även Ergo Shape - skoriktaren som sparar din hörsel!   /Kerstin Kemlén

Att återgälda naturen 1 - Om vi inte gör det – vem ska då göra det?

Utrustning får inte orsaka smärta

Svensk Travsport (ST) har uppdaterat utrustningsbestämmelser för travlopp i Sverige. Läs här:

https://www.travsport.se/siteassets/regelverk/tavlingar/utrustningsbestammelser.pdf?366

 

Bestämmelserna inleds med orden:

 

”Djur får enligt djurskyddslagen inte utsättas för lidande i samband med träning eller tävling eller av den utrustnings som används.”

 

I närtid har TravRonden redovisat den finska studien av finska starthästars munstatus direkt efter lopp – dryga 80% av de finska hästarna hade sår, skav, jack eller andra skador i bettområdet. I samma tidning visades en liknande studie gjord på svenska starthästar. 88% av de svenska starthästarna hade bettskador trots att betten som användes var godkända av ST som varandes tillåten tävlingsutrustning. Hur kan det bli så här?

 

”Många utrustningsdetaljer finns för att korrigera hästen eller ett oönskat beteende.

Ett oönskat beteende kan bero på exempelvis smärta, obehag eller bristande hantering.

Då löser inte korrigerande utrustning alltid ursprungsproblemet.”

 

ST  presenterar godkänd korrigeringsutrustning – genom att beskriva vilka oönskade beteende utrusningen används till:

  • Springremmar - ”hindrar hästen från att lyfta huvudet för högt”.
  • Pullburkar - ”hindrar hästen från att dra huvudet för långt in mot halsen”.

 

 

”Tecken på smärta och obehag kan till exempel också vara  att hästen gapar, skakar på huvudet eller drar in hakan mot bringan för att komma undan bettets effekt”.

 

Så skriver ST i avsnittet om tillåtna bett. Notera sista meningen. En betslad hästs huvudhållning dikteras av utrustning och den som håller i tömmen. Det finns ingen häst som själv ”drar in hakan” under arbete – hästar som kan välja själv rätar och sträcker ut sina luftvägar istället. En helt befängd skrivning som jag verkligen hoppas att någon påpekar. Det är vi som drar ihop hästen vilket leder till luftvägshinder i svalgregionen vilket i sin tur orsakar stress… som påverkar hästens beteende.

Logiken bakom bestämmelserna är helt förvirrande och dessutom grundad på ”icke-sanningar”. Tecken på smärta kan enligt dokumentet vara att hästen ”drar in hakan” och då finns pullburkar vars funktion beskrivs som ”hindrar hästen från att dra huvudet för långt in mot halsen”.

Utrustning som ST säger orsakar smärta tillåts och tillåts kombineras med annan godkänd utrustning vars syfte är hindra hästens smärtreaktion. Lika puckat som att ha utrustning som gör att jag inte kan rycka handen från den heta spisplattan när jag känner att jag bränner mig…. Eller sy igen munnen eller kapa tungan av mig så mitt skrik av smärta inte hörs.

Teoretisk sett är det alltså möjligt att tränare till 88 % av svenska starthästarna - trots att de följer STs utrustningsbestämmelserna till punkt och pricka - får bettskador i hästarnas munhålor vilket enligt djurskyddslagen medför ett lidande för det tävlande djuret. Ha i åtanke att djurskyddslagen trumfar sportens regelverket.

Lek med tanken att någon hästvän pekar på ett ekipage där hästen blöder i munnen eller ”bråkar med skallen” som expertkommentatorerna säger. Och banveterinären – Jordbruksverkets representant på plats under tävlingar - plockar in hästen och undersöker munnen.

Lek med tanken att hästen har bettskador och dessutom smärtreagerar när veterinärens berör skadat område. Vem äger brottet egentligen?  ST skriver sig fri – naturligtvis – för det här borde du ha läst innan du körde ut i defileringen:

 

"Det är alltid tränaren som ansvarar för att den utrustning som används uppfyller kraven enligt djurskyddslagen och dess bestämmelser.”

 

Men hallå, för att ens ta sig till defileringsvolten så måste jag ju ha utrustning som jag själv inte kan styra över. SRs bestämmelser trumfar djurskyddslagen eftersom ST inte någon stans förtydligar att deras godkända utrustning inte bryter mot djurskyddslagen?

Jag ska ta ett exempel som har några år på nacken nu och anledningen till att jag lämnade in B-tränarlicensen. Hade en starthäst med överrörliga käkleder – kunde gapa som en krokodil – har kvar honom fortfarande. När bettet belastade underkäken så var hästen totalfokuserad på att bettet inte skulle snedbelasta underkäken/käklederna. Ibland hördes knäppande ljud från käkleder. Kontaktade professor Robert Cook, USA, för att få hjälp att hitta en lösning som gjorde det möjligt att tävla utan att skada hästens käkleder. För att göra en lång historia kort - tillsammans designade vi ett huvudlag som följde reglerna med skillnaden att bettrycket gick att justera från 100% - 0%. Helt perfekt för min ”krokodil” som var testpilot och tränades utan bett hemma och inne på Bodentravet med ett bett som hängde där för reglernas skull men i praktiken inte användes. Det var HHBB-huvudlaget som ej får användas i löp idag, som många stora proffstränare fattade nyttan och använder till hästar som behöver vila munnen. Bett utsatte min häst för lidande, det gick inte att blunda för, och jag hade en lösning. I stallet hade jag fem hästar då – 2012 - och en långsiktig plan på pränt. Ställde en fråga till dåvarande chefsveterinär på ST- Göran Åkerström – bad honom bara ge mig ett enda litet motiv för att fortsätta starta och utsätta mina hästar för bett. Fick inget svar. Valde att befria mina hästar från bett med planen att återuppta B-tränarlicensen den dagen ST godkände bettlösa alternativ. Hästarna är mer än överåriga nu och användning av bett blev för några år sedan av forskningen definierat som en djurskyddsfråga som behöver åtgärdas.

 

”Vid grövre förseelser kan man åtalas och dömas för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen.”

 

Är inte det grövsta brottet att en hästsportsorganisation har tvingade regler - vilka man själv vet och även uttalar i skrift  – som orsakar smärta och lidande på ett djur som dessutom är ett bytesdjur med överlevnadsstrategin att mörka smärta och aldrig säga aj. När ska vi få en ände på travhästens tysta skrik?!

ST-utrustningsbestämmelser (finns på engelska) har diskuterat med Robert Cook och David J. Mellor (båda professorer och experter inom området jag skriver om här) Cook har haft koll på STs utrustningsregler lika länge som jag. Mellor menar att ST uttalar ”tvångströjelösningar” som organisatorisk strategi, en ”lösning” som leder till betydligt allvarligare djurskyddsproblem.

Är STs snack om hästvälfärd och djurskydd bara läpparnas bekännelse och bara uttalad som en slags ritual för att lugna kritiker? Vad menar de egentligen med att formulera sig exempelvis så här? Kanske du fattar logiken?

  • Anordningar som är avsedda att orsaka smärta eller obehag är förbjudna.”
  •  ”Rätt utformning och tillpassning av olika typer av uppcheck är viktigt då hästen kan trycka kraftigt mot checkbett eller andra typer av uppcheck. Felaktig utformning ka orsaka skada på hästens mun eller huvud.”

Titta därefter på bilderna på gomtryckaren - Varför är syftet med designen? Varför heter de gomtryckare? Hur är de tänkta att fungera när den trötta hästen ”hänger i grejorna”? Och en ännu viktigare fråga – Vilka motiv låg bakom beslutet att godkänna gomtryckare? Men den mest häpnadsväckande och samtidigt avslöjande formuleringen kommer här:

Utrustnings som hindrar luftsugning ska vara av passande storlek, ren och diskret.”  

Sista ordet i den meningen säger allt.

Nä, som gammal handledare av uppsatser på Luleå Tekniska Universitet så hade jag gett författarna bakläxa.  Svensk travsports uppdaterade Utrustningsbestämmelser handlar inte om djurskydd.  Dokumentet handlar om något helt annan.

För dig som vill fördjupa dig – tyvärr på engelska men ändå – så kommer ett lästips från mig, Cook och professor David J. Mellor:

MOUTH PAIN IN HORSES : Physiological foundations, behavioural indices, welfare implications and a suggested solution – publicerat mars 2020, open source så alla kan läsa. https://doi.org/10.3390/ani10040572 ]

/ Kerstin 

 

 

 

1 kommentar

Therese Strömbergsson 2 månad sedan
Bra skrivet!
Enda gången jag ser hästar i arbete som böjer in huvudet mot bringan frivilligt, är de som rids utan huvudlag. Då handlar det om långsamt tempo och full koncentration på ryttarens signaler.
Produkter

Handla

Information