Hästen som kan prata med fötterna

Lisbet Salander, så har travarstoet fått heta sedan hon flyttade hit för 11 år sedan. ”Hon har fotografiskt minne” sade en bekant och gav henne nya namnet. På bilden från vänster Örjan, Zoola och Lisbet Salander.

Italienfödd, vacker, väluppfostrad och snäll som bara den. Hon har en egenskap som skiljer henne från alla de andra här på gården – hon meddelar om något är fel. Det spelar ingen roll om man sover eller befinner sig på affären inne i stan, hon hör av sig med en träffsäkerhet som är helt unik.

Första gången var sent en vinterkväll, jag halvsov i soffan, hade gjort kväll och hästarna var inne.  Salander hade inte varit här så länge. Plötsligt började jag känna en tilltagande våldsam frustration i kroppen utan anledning och bilden av Salanders huvud kom om och om igen. Frustrationen och tankar på Salander gjorde att jag hoppade i skorna och gick ut i stallet. Redan innan jag tände lyset så fattade jag att något var fel för det lät så konstigt. Salander stack ut skallen över boxdörren, tittade på mig och backade in i boxen igen, gjorde så om och om igen. När jag gick mot hennes box plaskade det till under fötterna och jag ser att det är vatten överallt. Men va f…?!  Det var ju vinter så vatten på golvet är ingen lek...

Salander stack åter igen ut huvudet, blängde på mig och backade in i boxen igen. Det var från hennes box det konstiga fräsande ljudet kom. Vi har hinkar istället för vattenkoppar och fyller hinkarna på plats och för hand med den där ”vattenkoppsflärpen”. Salanders hink var mer än fylld, om man så säger. Hon hade troligen rullat och boxat till hinken som hamnat med tryck mot ”vattenkoppsflärpen” som sprutade vatten. Det var ganska mycket blött spån så hon hade nog ”ringt” mig en bra stund innan signalerna gick fram. Salander fick en extra morot som tack för påringningen.

Nu senast när hon larmade så var jag ute på gården och kände att någon iakttog mig och så kom den där frustrerade känslan som bara Salander kan leverera. Så ser jag henne stå vid vattenbaljan som jag nyss rengjort och fyllt på. Hon blänger och gräver med ena framfoten, vandrar fram och tillbaka, gräver och tittar åt mitt håll. Om man inte känner henne skulle man nog tänka att den där måste vara sjuk, kolik? Men Salander är inte sjuk. Hon blir kanske sjuk om allt inte är samma och lika?

Så jag går dit till baljan och fattar inte problemet. Det finns vatten och baljan är ju där den ska vara på lilla pallen vid stängslet. Men Salander ger sig inte, gräver, blänger och vankar där vid baljan så jag går in i hagen och försöker se på området kring baljan utifrån hennes perspektiv. Vad ser hon som jag inte ser? Så ser jag … jag har placerat baljan utan att tänka, halva baljan är ju under eltråden … om hon dricker blir det farligt nära för örona … Du är klok du Salander!

Eftersom hon gräver när hon blir upprörd över nåt som inte är som vanligt, så brukar jag använda Hoof Armor på tåplanet på henne. Då får hon gräva utan att tån nöts ner. Det är bra att hon gräver för då vet jag ju att hon vill meddela något, hon står ju aldrig och ”tomgräver”. Så har du också en som kan prata med fötterna så kan du göra så här:

TIPS

Nästa gång hästen verkas så applicerar du Hoof Armor på det torra, friska och rena hornet som du vill skydda. Pudra området du satt hovarmeringen på innan du sätter ner hoven. Kom ihåg att Hoof Armor ska appliceras supertunt! Det är vanligt när man är ny användare att sätta på för tjockt lager till ingen nytta, det ska vara supertunt.

Dagen därpå borstar du bort skräp och damm från området du vill ge extra skydd mot nötning som uppstår när hästen gräver.  Applicera ett supertunt lager Hoof Armor, pudra och sätt ner hoven. Nu har du gett det friska fräscha hornet i tån extra skydd. (Vissa hästar har ju en ”grävfot”, de väljer att gräva med samma hov. Då räcker det ju att skydda den.)

För dig som kan trav

Här en länk till Varennes stamtavla

och så skrollar du längst ner – Kolla in en häst med liknande stamtavla som världsberömde Varenne!

– Idea WF (IT) är Salanders riktiga namn i passet. Hon är intressant på många vis, eller hur…?! Och hon är min!