Dags att avsluta hästbranschens järnålder?!

Varför inte bettfritt, undrade Cook

Cook är till åren kommen men klar som kristall i knoppen. Nu i veckan skickade han nästa artikel som han producerat och som publicerats i Horses and People, område Horse welfare. Som vanligt handlar det om bettanvändning och som gammal veterinär, lärare i veterinärutbildningar och forskare inom hästens sjukdomar i öron, näsa, hals så kunde han ju inte i sin forskning bortse från bettet.

Och nu har han i över 20 år grottat ner sig i bettets inverkan på hästens hälsa och välmående. Allt sedan 2009 har vi båda diskuterat mina erfarenheter av mina travhästars reaktioner på bett. Efter 3 års diskuterande bestämde jag mig för att mina hästar skulle slippa bett och med tanke på travsportens bettkrav så innebar det att jag ej kunde fortsätta tävla.

En av de viktigare anledningarna till mitt beslut hade Cook åter igen tagit upp i den nya artikeln. Inget nytt egentligen eftersom jag har jag i diskussioner använt Cooks illustrationer i över 10 år till er som har varit nyfikna. Men vi tar det igen.

Nerver, överlevnad och early warning system

Hästens huvud, precis som vår egen skalle, är en viktig kroppsdel att skydda sett ur ett överlevnadsperspektiv. Ögon, öron och mun behöver ett ”early warning system” vilket naturen gett hästen i form av huvudets känselhår (som numera är förbjudna att klippa/raka bort av förklarliga skäl). Dessa grova strån varnar och känner av föremål och rörelser i närområdet.

Skallens nervbanor störs av vår utrustning

Huvudet är fullt av nerver som Cook illustrerat nedan. Notera de tre grenarna av Trigeminal Nerve –

I hamnar nära där pannband/nackstycke/sidostolpe möts.

II hamnar under nosremmen och

III mynnar ut i bettområdet och påverkas oavsett om bettet ligger ovanpå tunga eller under.

Kort sagt – vi har placerat styrning av hästen på och inne i (!!!) huvudet som är hyperkänsligt och helt omgivet av varnande nerver.

Vår hantering av bett/tygel/töm i kombination med huvudlagets punkttryck, resulterar i ett early warning system vars röda varningslampor blinkar överallt. Signalerna leder till reaktioner. Vissa signaler är inte viljestyrda utan hästkroppen reagerar som vi själva gör om vi bränner oss på het platta, rycker till, hoppat bakåt och skakar på handen.

Cooks artikel i Horses and People gavs rubriken : Varför inte bettfritt? Expert säger att det är dags att avsluta ridsportens järnålder. Hästen har alltså haft bett i munnen sedan hedenhös tid och det vore väl ändå dags att vi i hästsporten och styrande grupper accepterar forskningens resultat istället för att vi kanske blir påtvingade samhällets utökade djurskyddslagar för att förändring ska ske. Vad har vi hästfolk så svårt att begripa, när till och med småungar intuitivt fattar att bettet gör hästen illa. Så här förklarar Cook bettsmärta:

Till vänster genomskärning av käkbenet på en häst som är lite större än genomsnittet. Till höger ett normalstort hönsägg i genomskärning, för att vi ska få en uppfattning om storlek.

Spetsarna upptill på käkbenet är alltså hästmunnens laner, vassa som knivseggar. I gropen däremellan är tungans plats.

(För att få en uppfattning om hur naturen designat tungans plats munhålan så föreslår jag att du stänger munnen, blundar och känner efter om det finns plats för något mer än din tunga i den stängda munnen Det jag vill ha sagt är att hästen är en näsandare, läpparna måste vara slutna under arbete för att syresättning/andning ska fungera normalt. Det finns inte plats för ett bett i munhålan, hästen måste gapa, läpparnas försegling är bruten och andningen saboterad, men det problemet tar vi en annan gång. )

De röda bönorna som Cook placerat dit representerar III Trigeminal Nerve.  Gränssnittet mellan järnbett och ben är alltså kontakt på en yta som inte är större än ett knappnålshuvud. Se då framför dig vilka kraftfulla tygel- och tömtag vi använder och hur stort punkttryck som uppstår. Vi orsakar avsevärd smärta. Bettets egentyngd är i sig ett belastningsproblem på vävnaden, utan att någon ens tar tag i tygeln eller ens satt fast den i tränset.

Efter att diskuterat med Cook i några år, tagit del av hans forskning så lämnade jag hästbranschens järnåldern 2012. Samtidigt uppstod en störande insikt om att jag aldrig - ALDRIG! - lyckats köra/rida betslad häst utan att orsaka den smärta. Utrustningsval och följa tradition är nog förklaringen till att det tog 36 år som hästägare innan poletten föll ner. Ursäkta ursäkta alla tidigare hästar... Idag får stallets hästar ha sina munnar i fred. 

/Kerstin 2023 04 22