Kerstin Kemlén funderar

Hästars morrhår och andra sinnesorgan

För ett tag sedan var det rabalder i Tyskland angående klippning av hästars huvuden och med det menar jag raka hela skallen. Det var diskussion om detta skulle förbjudas och röster höjdes för och emot. Jag har med sax klippt bort utstickande hårtofsar från öronen för att inte "lugga" hästen när jag satt bomull eller rycktussar i öronen vid start. Har aldrig haft någon häst som kört upp skallen när tussarna ska i vilket jag tolkat som positivt. Kanske det inte varit så smart egentligen...

Om hästen försvinner 

Hästar har varit på vift runt om i Sverige, de flesta blir återfunna men ibland slutar det illa. Här en HÄSTLIV-krönika jag skrev för 15 år sedan – som visar att problemet med djur som försvinner är vanligt förekommande överallt.

_______________________

"Gräddkolan som försvann - krönika från 2004

”Läser om häststölder i USA och minns när min slädhund Valterii försvann för snart 20 år sedan ( läs 35 år sedan). Jag sov med ytterdörren öppen den hösten, annonserade, sökte och sökte - en hemsk period. Ingen hade sett honom och han förblev spårlöst försvunnen.

Spårlöst försvann också två amerikanska tävlingshästar - en passgångarhingst och en ungmärr stals ur sina hagar och efterlystes i hela USA. De spärrades i tävlingsregistret så tjuvarna inte kunde tävla med dem och vad kunde de då ha dem till? De upprivna ägarna trodde att de slaktats – det kom ju inga tips, ingen hade sett dem och dagar blev månader och månader blev till år. Så plötsligt en dag annonseras en ”hästfamilj” ut. Hingst + sto + fölunge - var till salu. Jo, det var så hästarna kom till rätta efter 4 år!!! ”Pappa” och ”mamma” tränas för start igen och fölungen har – efter DNA-analys – registrerats som deras avkomma. En helt osannolik historia!

Nästan lika osannolik entré gjorde ridskolans ponnies när de kom hit till oss på sommarbete. Det var på skogsbete det lilla sällskapet skulle – rena hälsokosten med örter, kvistar och kottar – som ett hälsohem. Först anlände ”kärleksparet” som tillfälligt placerades i hagen utanför köksfönstret. Häpna såg vi vad semesterlycka kan göra med ridflickors små älsklingar ….. Rena porrfilmen – det var betäckning så det stänkte om det - om och om igen. En pilsk märr och en uppspelt valack på semester – mer behövs inte.

Sedan anlände ”två beiga hästar” som min gubbe sa - ”gräddkolorna”.  Och iväg bar det ut i hagen med buskar och högt gräs som gjorde att ”gräddkolorna” nästan fick nackspärr när de försökte se framför sig. Lättare var det för ”kärleksparet” som var av större modell. Skulle visa dem runt i hagen men det slutade med att ena gräddkolan drog järnet men såg inte eltråden. Sprang rätt igenom. Åh neeej! Hästarna drog i full fart! Jag sprang som Carl Lewis efter dem upp mot gården.

Ridskolans personal – vars semester skulle börja nu när de levererat hästarna – kom sakta efter med blicken på armbandsuret: ”- Hon där kan ju prata med djur så nog stannar hästarna” ... Jodå, nog stannade de och vi ledde tillbaka dem till hagen. Och med en rivstart försvann ridskolepersonalen på semester. Vi gick runt hagen och satte extra flärpar på eltråden för säkerhets skull. 

Gräddkolorna hade skoj – de sprang genom hallonriset med pipen i vädret och med kärleksparet i bakhasorna. Det dundrade som åska inne i skogen. Mitt i allt blev det tyst. En sådan där tystnad som får kalla kårar att krypa efter ryggen… Så ser jag hästhuvuden sticka upp bland buskarna – Puh!  tänker jag och räknar till tre. Räknar igen. Det fattas en gräddkola!!  Äsch, hon är väl där i höggräset. Fortsätter sätta flärpar på eltråden då jag ser gubben vinka längst bort. Samma gräddkola har dragit genom tråden – och är försvunnen nu!

- Äh, va  f-n…!  Hasa dig tillbaka – vars tusan du än är! Så tänker jag till den beiga märrn när jag sätter samman uppbådet. Grannen med barn ansluter och jakten är igång. Gubben lagar stängsel och de andra hästarna betar på. Meddelar ridskolan och polisen och tänker på arabhästen som försvann i Bälingeskogen i fjol – borta i flera veckor innan den hittades med sadeln på trekvarten. Så länge ska inte gräddkolan vara borta!

Möter en bil vars förare trott sig se en älg i diket men tyckte det var en häst som betade. Jag känner att gräddkolan börjat söka sig tillbaka. Bra! Och där kommer hon - mitt på vägen! Hon blir glad av att se mig och få hjälp att hitta de andra. Jag småskäller på henne tills jag känner att utbrytningen var ett olycksfall – att hon blivit trängd mot stängslet i den höga vegetationen. OK, jag förstår. Ibland blir det trångt.  Vi småpratar oss genom skogen på väg hem samtidigt som följande episod utspelar sig en kilometer därifrån:

Gubben fixade stängslet och kopplade transporten bakom bilen – var beredd på att skjutsa oss hem. I sina inre tankar var han övertygad om att den beiga ponnyn var på väg mot ridskolan och att den hunnit en bra bit. Han kör sakta efter stora vägen när han i andra änden av byn plötsligt ser att någon tagit fast gräddkolan! - Vad bra! Han ser hur en person leder den beiga ponnyn mot en rasthage på gården. - Oh, tack vad skönt! Han parkerar transporten och skyndar sig dit med ett grimskaft i näven.

- "Va fint! Jag kan ta den där nu!"

- "Nä, det får du inte. Det är min systerdotters ponny! Hon blir ledsen då."

- "Men, jag har ju transporten här…"

Gubben fattar i det ögonblicket intet ett smack.

”- Det var ju en beige ponny…?”  Han hör vad mannen säger men förstår inte innebörden. - Men den är ju från ridskolan och ska vara på bete hos oss…!  Är helt övertygad om att det är gräddkolan som mannen satt ut i rasthagen. Tillbaka i bilen försöker han få ihop tänket med verkligheten. Kör iväg och möter grannen som säger att jag har fått fast gräddkolan. - Men hästen i hagen var ju beige …Dom ser ju likadana ut.

Nja… den beiga ponny var en liten isabell med ljus man – ponny i rasthagen var en större gulblack valack med mörk man.… Nå, beteshästarna var glada och trevliga resten av sommaren och njöt av semestern. De får gärna komma tillbaka och då lovar vi att flärpa först och släppa dem sedan.”

______________________________________

Detta har hänt sedan dess: Med denna 15 år gamla historia i bakhuvudet och teknikutvecklingen som skett sedan dess så finns bra tekniska lösningar att ta till när hästen är på drift. Själv har jag testat GPS på hästarna för att studera deras rörelsemönster i våra långsträckta hagar - intressant att se var de rör sig. Jag har även träffat personer som använder drönare med högtalare för att först lokalisera var djuren är och därefter locka djuren hemåt med hjälp av ”lockrop från skyn”. Jo, det fungerade till djurägarens stora förvåning och det såg dessutom rätt roligt ut när djuren sprang efter en drönare som ropade på dem.

DAGENS TIPS: Om du känner någon som har en drönare – vårda den kontakten. Det kan vara en riktigt bra å ha-kompis om hästen försvinner.

/Kerstin sept 2019

Djurens välfärd inom turismtjänster (Animal welfare u Tourism Services, 2018, ISBN 978-952-316-246-4(Stiched)

Träffade en av författarna härom dagen - Karoliina Majuri, Finland. Ett av hennes avsnitt i ovannämnda bok handlade om faktorer som påverkade tursitdjurens välbefinnande. Precis som här i Sverige när hästhälsa talas om i generella termer, så var slutsatsen att turisthästarna måste vara

• fysiskt friska, mentalt och socialt välmående för att kunna trivas.
• hästens typ och personlighet måste man ta hänsyn till i aktiviteterna i syfte att just den individen ska må bra  

Veterinärens hälsning till entreprenörer - för att försäkra turisthästens välbefinnande

• Djurskyddsreglerna är minimikrav
• Hästen måste garanteras möjligheten att dra sig undan till en stressfri närmiljö för att ha möjlighet att varva ner
• Hästens hälsotillstånd måste kollas av minst två gånger per dag och avvikelser hanteras skyndsamt via kontakt med veterinär om så behövs.
• En torr och ren plats att via på är av fundamental betydelse för djurets hälsa
• Hästen ska se frisk ut och bete sig som en frisk häst. Hästar som inte passar i besöksnäringens aktiviteter måste tas bort från sådana uppgifter och placeras någon annan stans.
• Ge bästa vård för återhämtning och återställning av vätskebalans till de hästar som används till fysisk arbete.
• När ett djur är under människans vård så vilar det på just den skötarens barmhärtighet.

Jag säger som jag alltid har sagt - man ska vara snäll med hästar för dom är snälla mot oss.

/Kerstin aug 2019

Etnomatematik för hästfolk

Alla branscher har sitt eget fikonspråk. Nya ord kommer till när andra försvinner. Den här tidningskrönikan - HÄSTLIV - skrevs 2007.  Aktuellt även idag.

”    

- Tre händer på spets.

-  Vems händer?

Så kunde det låta när man skulle remma fast sulkyn förr i tiden. Idag låter det klick - två gånger. Hästvärlden har sitt eget sätt att mäta. Tumstocken är inget rättesnöre - bara så vi vet.

Forskarstuderande Ylva Jannok-Nutti skulle föreläsa på Kulturens Hus, Luleå. Jag och Ann hade bråttom dit. Vi hann precis få i oss en snabblunch innan dörrarna öppnades. Vi följde strömmen in i föreläsningslokalen. Varför luktade det mat? Fel på fläktsystemet kanske men så såg vi kön utefter ena väggen. Äh, va f-n! Vi hade löst entré till en Vetenskapslunch! Mat ingick ju i föreläsningen! Som tur var hade jag Ester Nilsson som fröken i småskolan. Vi fick inte lämna trots att mattanterna langade på enorma lass på tallriken. Tugga och svälj – väx och bli stor. När jag blev proppmätt och gled in i paltkoma, då kom Ester till undsättning.

­- Kerstin, ställ dig upp. Hoppa så sjunker maten ner. Då får du i dig resten.

Och jag hoppade och maten sjönk. Det funkade ju! Jag lämnar aldrig mat! Med Ester Nilssons ord i bakhuvudet gjorde vi tio små skutt innan vi ställde oss i kön. Tog tallrikar och öste på. Målet var inte att få kroppen att växa – nu var det full valuta för entrébiljetten som stod i fokus.

Ämnet var etnomatematik och Ylva Jannok-Nutti föreläste om samisk matematik. Forskning kring exempelvis hur samer räknar renar. Mängdenheter var skockar, flockar och hjordar - eller rättare sagt: genom att skatta hur stor plats renarna tog gick det att få en uppfattning om hur många de var.

Hur många renar får man in i en rentransport? Vi fick se hur en liten grabb besvarat frågan: Det beror ju på vilka renar som ska med och hur man lastar in dem. Grabben ritade rentransportens alla fack och lastade/ritade in familjens kalvar, vajor och stortjurar så transportens alla avdelningar var fyllda. Teckningen var svaret på hur han lastat. Räkna och sortera efter storlek och kön, det fick man göra själv.

Hästfolk har också praktiska mått. Förr var sulkyns skalmar långa. Om hästen var stor eller ”långstegad” remmade man fast längst ut på skalmen. Var hästen liten blev det en lång skalmände som stack ut längst fram istället. Så stod man på var sida om hästen och skulle vara överens om hur långt in på skalmen man skulle sela fast. Måttet var antalet handsbredder från skalmens spets till punkten där skalmen remmades fast mot selen. Man lärde sig raskt ”räkna om” sina egna nävars mått i relation till andra som selade ut. När gamle travtränaren Gustav Hallén på Bodentravet sa ”tre händer på spets” så betydde det ”tre händer å tre fingrar” med mina nävar som mått. Knappt 31 centimeter.

Nu är skalmarna korta och ”klickas” fast. Ordet kommer från den mekaniska låsningsmekanismen av metall som sitter i selen och låser fast i skalmen. Skalmen trycks mot selen och fastnar när man hör klicket.  Quick hitch kallas seltypen men kallas också för ”klicksele”.

Sulkar finns i olika storlekar. Hur hög är vagnen? Svar: ”En pinne hög” vilket innebär att det ovanför hjulet finns ett tvärstag extra när hjulgaffeln förlängts. En säkerhetsdetalj som hindrar hästen brevid/bakom från att fastna med hoven där om olyckan skulle vara framme. Säkerhetslösningen som blev en måttenhet.

Travhästar har ju en checkrem som de kan ta stödja huvudet emot när de tar i. En rem som löper från hakan upp mellan öronen och fäster i selen. Vissa selar har en förlängd rem som når ända bak till kusken. Denne kan – mitt i farten – själv ändra längd på remmen. Kusken undrar: Vilken längd ska han ha på checken? Tränaren svarar: Testa med två lediga hål. Rena grekiskan men mycket praktiskt: Remmen ser ut som en lång livrem som dras genom en sölja i selen. För att inte livremmen ska dras i botten – och hästen få huvudet hissat farligt högt - finns en stoppbult på remmen som gör att man inte kan dra den vidare genom söljan. Bulten visar kortaste längden och när kusken drar upp checkremmen ska denne se två tomma hål ”i livremmen” mellan stoppbulten och hålet där han låst fast remmen i söljan i selen. Går ej att mäta i centimeter eftersom bultens placering, remmens ålder och hålutformning varierar.

Hur ser hästen ut? ”Han står över mycket mark” är ett sätt att beskriva om hästen är kvadratisk eller rektangulär. Ifrån värmlandsskogarna fick jag bästa måttet: ”Han är lång som ett helt vasalopp!” Den beskrivningen fattar alla. Vad använder Du för måttenheter? Hör av Dig till Hästliv! ”

Har du exempel på måttenheter som är kopplade till hästbranschens fikonspråk så hör gärna av dig via kontaktsidan

”- Han hänger i knäna.”…..

”- Han blev trött när han fick gå i dödens.”  

/Kerstin aug 2019

Vad vi alla borde veta om bett - forskning visar vad som inte syns

Fem finska forskare har jobbat i två år med att sammanställa och analysera vad de kom fram till när de undersökte 261 finska travhästar (varmblod, finnhästar och ponnytravare). De undersökte hästarnas munnar i direkt efter start och 84 % av hästarna hade bettskador av olika grad efter loppen. Det är bara för mycket...

Och det förklarar också varför vissa travhästar - och även ridhästar för den delen - uppvisar bettrelaterat smärtbeteende (slår med skallen, gapar, pullar, stressade, svår att stoppa, tar inte styrning, svårhanterliga etc). Forskarna påpekade att det fanns en svensk studie gjord på travhästar (2018, men den ska visst vara gjord 2014-2015 enligt Svensk travsports chefsveterinär) och den studien visade ännu högre andel hästar med munskador efter lopp -  hela  88% av 144 undersökta hästar.

Finnarna hade utvecklat en bedömningsmetod som gick att använda på alla slags hästar, den svenska studien använde en egen modell vilket gör det svårt att jämföra studiernas resultat rent vetenskapligt. Men det spelar ingen roll för hästen om munnen är ursköljd med vatten eller om en munstege används, ett sår i tandkött, tunga, munslemhinna tar lika ont för det. Och till råga på allt så tar det tid att hela ihop. Och tänk då på hästar som får tävla innan munskadorna läkt ihop ... de kan bli riktigt smärtstressade och knappt gå att hantera.

Men det finns ju andra hästar som tävlar med bett i munnen. Isländska forskare hade studerat 424 islandshästar och 36 % av dessa hade sår i munnen innan tävlingen började. 77 av dessa hästar undersöktes en gång till - efter tävling - och då efteråt hade 60 % av hästarna bettskador. Hästar startar således med skador i munnen och vissa tävlingshästar får ännu fler av att delta. ... tur att man inte är häst...

Hästpolo och galopptävlingar i England hade också hamnat under luppen. Jag vet inte riktigt om jag vill veta hur läget är för polo-ponnies munnar ... gapar trots rejäla nosremmar och kort springrem + martingal.

I Danmark undersöktes över 3000 hästar efter tävling (hopphästar, dressyr, terräng, fälttävlan). Dessa hästar undersöktes bara i mungipan - alltså ej inne i munhålan -  och 9,2 % blödde i munnen. Nästan var 10:e ridhäst ...

Finnarna kom fram till att 2 % av de finska travhästarna hade synlig blödningen, 5 % hade blod på bettet efter lopp. En banveterinär sa åt mig att under ett år så var det bara en handfull hästar som uppvisade blod i munnen...  (räkneexempel = 20 tävlingsdagar/år * 10 lopp/tävlingsdag * 8 hästar/lopp => 1600 startande hästar * 2 % som blöder synligt => teoretiskt borde det varit 32 synligt blödande munnar, betydligt fler än en handfull)

Finnarna hade upptäckt att hästar kunde ha riktigt fula sår utan att det syntes blod på utsidan av munnen. Och deras slutsats var att bettskador upptäcks inte så länge det inte blöder eller syns blod på bettet. Då först regerar vi.  Vi måste lära oss ha koll på hästmunnen.

Jag har i 10 års tid diskuterat bettrelaterade beteendestörningar, bett och travhästar med professor Robert Cook. Jag använder inga bett längre och har inte heller någon B-tävlingslicens längre på grund av reglementets bettkrav.  Det här är mitt alternativ - en s k Felix halter som spänns fast i en repgrimma. Går alldeles utmärkt att köra med. Fick den från Nya Zeeland och har testat och avrapporterat mina iakttagelser till Cook och övriga i nätverket.

Felix halter är egentligen en nya zeeländsk bondes fiffiga lösning - han kan ha "tränset" med sig i bakfickan och det passar till alla hästar. Lysande Sickan, lysande! Och för att få snabb eftergift så använder jag tunna platta nylonband  -  bredd 20 mm - som tömmar. Det funkar också. /Kerstin juli 2019

Alla borde ha ett hundkoppel eller grimskaft placerat i bilen

Lika viktig detalj som reservhjul och domkraft. Har du inte det så uppmanar jag dig att införskaffa det. Motivet finner du här i min tidningskrönika i NSD från vintern 2005. Den handlar om när jag och gubben med travhästarna Ajax K och Golden Gate i hästtransporten, var på väg mot Umeå för att starta:

------------

”En korp flög framför oss efter E4:an på väg mot Umeå. ”En perfekt dag – rätt plats och rätt tid!” var budskapet från fågeln, men just då fattade vi inte budet  om timing - Ajax hade ju fått ett besvärligt bakspår. Men vi skulle begripa tids nog…

Det blåste kraftigt - vinden tog tag i transporten. Ajax och Golden stod stilla men det krängde av och till av vindbyarna. Vi körde sakta och pratade om att köpa en liten hästbuss. Bitvis var det halt men vi var ute i god tid - behövde inte skynda oss. Stannade till i Skellefteå, drack kaffe och lät hästarna kika ut.

Ju närmare Umeå vi kom desto kraftigare blåst och temperaturen steg. I backen i Sävar tog vinden tag ordentligt. Släpet krängde och gubben försökte hålla emot. Vi vinglade fram och tillbaka som i ultra rapid. På väg rakt in i mötande trafik tog det stopp. Hästtransporten välte!!!   Och bilen drogs bakåt och vände nosen mot snödrivan i rätt körfält. Innan bilen hunnit stanna var jag ute på vägen – hästarna!!!

Transporten låg på sida och Ajax kom farandes ut genom det uppfläkta hålet taket. Bakom oss hade en buss stannat – jag tittade med vädjande blick mot chauffören och tecknade telefon samtidigt som jag försökte få tag i Ajax. Timing 1: Bussföraren pratade redan i telefonen.

Ett par kom springande från bilen vi höll på att krocka med. Timing 2: De ropade till oss: - Vi är hästfolk! Snabbt gav de mig ett hundkoppel så jag kunde hålla Ajax.

Från en annan bil kom en kvinna springande fram till mig. Timing 3: Med en lugn varm blick sa hon: ”- Jag är veterinär! Den här ser bra ut!”

Ajax gnäggade efter Golden. Det hördes en rejäl smäll inne i den liggande transporten. Gubben hade rusat fram till släpet. Visste inte vad han skulle se när han tittade in genom hålet i taket. Brutna ben? Död häst?  Det var tyst men Golden levde. Han stod upp med fötterna på ytterväggen – var helt stilla. Huvudet var fixerat av grimskaft, mellanvägg och mittstolpen som släppt och låg mot hans nacke.

Nu hördes sirener. Timing 4: En lastbil hade blåst i diket några kilometer bort och det uppdraget var precis avslutat. På ett par minuter var räddningstjänsten på plats hos oss. Snabbt remmades sulkyn lös. Eftersom säkerhetsbågarna var intakta bak så gick transporten att öppna. Gubben kröp in bredvid Golden, lossade grimskaft och lättade på trycket från mellanväggens stolpe. Sakta och lugnt backade de båda hukande ut. Till allas glädje såg Golden helt oskadd ut.

I samma ögonblick hade en slaktbil med polisen hjälp brutit sig ut ur kön av bilar och rullat upp bredvid. Timing 5: Slaktbilsföraren ropade: ”- Jag har tomt – behöver ni ha skjuts härifrån?” Hästarna tvekade lite på väg uppför rampen – ingen vill lämna den andre. Med Ajax i spetsen tog vi oss upp på slaktbilen som dirigerades mot Umåkers travbana. Jag åkte med i skåpet och innan rampen gick igen ropade jag från hjärtats djup tack till alla där ute.

När lastbilen rullade igång sänkte Golden huvudet och såg lite spak ut. Ajax grävde och hade rejält penisframfall. Försökte kissa men det gick inte… Jag såg bara lättare skrubbsår. Timing 6: Brukar inte transportbandagera men av någon underlig anledning hade jag gjort det denna gång.

Hittade mobilen i fickan - ringde till min kusk Lotta Lindkvist som väntade på Umåker. Hästarna kom till sina förutbestämda gästboxar - kissade direkt – urinen såg normal ut. I det läget släppte anspänningen – tårarna började trilla. Kände mig som en skeppsbruten som äntligen fått land under fötterna.

Ute på vägen hade gubben fått hjälp av polis och räddningstjänst att dra den kraschade transporten åt sidan och resa det på rätt köl. Poliser skrev rapport och besiktade släpets funktioner – jo, det gick att i sakta mak dra vraket in till Umåker.  Tidsangivelsen i polisrapporten visade att allt hade gått så snabbt. Från släpet välte till hästarna var på väg mot Umåker igen tog det max 12 minuter! Helt osannolikt!

På banan hade travtränare Mats Bucht och Lottas flickor redan fått i uppdrag att borsta bort rädslan ur hästarnas kroppar och titta efter skador. Flickorna tröstade och lugnade hästarna som bara små hästflickor kan med sina magiska små händer. Banveterinären besiktade hästarna och de visade inga rörelsestörningar. ”-Tvätta småsåren bara. Du har haft en otrolig tur. Du borde gå till kyrkan på söndag!”

Vi erbjöds olika slags transportlösningar hem men jag hade spagetti i benen och obehag i magen. Travtränare Roger Nilsson och Mickes Hästtransport pratade ihop sig och fixade så hästarna fick skjuts med hästbuss ända hem till brevlådan. I tidig morgontimme och riktigt vintermörker gick vi hemåt efter vägen genom skogen – Ajax skyndade sig och Golden raskade sig så gott det gick med skavsåret i armhålan. I stallet gnäggade de andra två. Pojkarna stönade när de vältrade sig i spånet, kissade som fontäner och hinkade i sig vatten. Äntligen hemma! Vi tvättade småsår och gick igenom deras kroppar. De fick nattmat och vi satte oss med en tekopp vid köksbordet. Försökte summera det som hänt men fattade inte. Chocken hade inte hunnit i kapp oss.

Det finns en hästängel som heter Auriol (en travhäst som jag ägt ihop med en gammal vän). Han var i Sävar. När han levde kallade vi honom för Farbror Olle - han var så klok. När Ajax flög genom taket höll Auriol de vassa plåtarna åt sidan. Auriol var i transporten med Golden till dess gubben tog vid. Hästänglar – visst finns dom!”

-----------

Det har gått många år men minnet finns ju kvar. Om ni Hästfolket, om ni råkar läsa detta så vill vi åter igen tacka er. Och jag är ju skyldig er ett hundkoppel som jag gärna vill ge till er. Tack till busschauffören, den kvinnliga veterinären, Räddningstjänst, Polis, tack till dig som körde slakttransporten, tack till Mats och Lottas flickor, till banveterinären, till Roger Nilsson och Mickes hästtransport.

Här finns ett fint hundkoppel: https://horseexplore.se/nya-produkter/hundkoppel-sapmi/

Horseexplores kuskar 

Horseexplore webbutik sponsrar två travkuskar:

LiseLotte Lindkvist, Skellefteåtravet, som jag använt som kusk och montéryttare när jag själv var igång och startade mina hästar. Lotta har erfarenhet av jobb i proffsstall och har kört många lopp och ofta blivit uppsatt bakom besvärliga hästar.  Själv har hon tränat och tävlat med Frode Viking, nu 15 år, som ingen annan kusk ville köra. Lotta och Frode har tillsammans kört in nästan en halv miljon kronor i prispengar. Efter att hon själv varit i depå några år och blivit åtgärdad i kroppen med gott resultat, så börjar hon komma igång igen. 

Här är Lotta på startvolten med Apache du Noyer, tränad och ägd av B-tränare Susanne Granberg, Umåker. (Foto Susanne Granberg).

Jean Douet, Solvalla, är från Frankrike men bor i Stockholm tillsammans med Emilia och deras son. Emilia är från Boden och henne har jag följt sedan ponnytravsåren, via Wången till att bli professionell hästskötare i både Sverige och Frankrike. Emilia är numera B-tränare och lärare på Travskolan på Solvalla och Jean har körlicens. Tillsammans tränar de treårige Västerbo Angelo som ägs och har fötts upp av Emilas mamma (Kia Granström, hon som fixar resorna åt Sveriges travkuskar via Företagsresor, Boden), en god vän till mig sedan många år.

Här Jean vid segercermonin på Solvalla efter skojig seger med Topover maj 2019. Hästens tog sin andra seger och på nytt rekord, ägd och tränad av Roland Lindgren, B-tränare, Solvalla. Grattis säger vi. Lägg märke till HoofArmor loggan! (Foto: Adam Ström)

Kerstin 20 maj 2019

Fula drivningar - så kan dom förebyggas! 

Drivningen av Arazi Boko i storloppet i Italien beskrivs i Sverige i termer som ”djurplågeri”.  Motivet för Arazi Bokos kusks våldsamma drivning kan bara vara prispengar. Det kan inte vara något annat eftersom kuskar älskar hästar.

Felaktig drivning förekommer i Sverige och leder till avstängning och böter men drivningsförseelser försvinner inte för det. 

Problem vars orsak är pengar - löses med hjälp av pengar

När det gäller dopning så åker tränaren på böter och avstängning, hästen stängs av till den är "ren" i kroppen och hästägaren blir av med insprugna prispengar. Doping ska inte löna sig. Inga konstigheter, ingen protesterar trots att en ovetande hästägare får ta ekonomiska smällen med risk att även hästen tagit skada.

ST tar prispengarna av hästägaren när tränaren ovetande utfodrar med foder som blivit kontaminerat. En kusk som driver hårt verkar inte vara något problem eftersom prispengarna inte påverkas av ett drivningsbrott. Målet för ST var att slå hårt mot dopning - varför gör man det inte mot missbruk av körspö?! 

Konfiskera prispengarna… 

Låt kusken ta ansvar för det ekonomiska snacket med hästägaren vars prispengar hen precis har randat bort. Kuskar som får återkommande drivningsböter lär få färre uppsittningar om hästägaren blev av med prispengarna. Hästägare har helt enkelt inte råd att anlita dom, och kusken har inte råd att fortsätta driva i samma stil. Det är att ta ful drivning på allvar! En annan effektiv lösning: 

Körspö som visar om drivningen passerat gränsen

Det går att mäta användning av spö, det är ingen rocket science. Vad sägs om körspöet som ändrar färg/blinkar när kusken förbrukat sitt ”drivningskonto” på hästen i loppet. ST tillhandahåller körspö kopplat till nummerbrickan. Ger mätbara värden på användningen av just det körspöt på just den hästen i just det loppet. Objektivt, går ej att argumentera mot.

"Realtidsvarianten"  -  tänk vanliga GPS positioneringen av ekipagen i löp med tillägget att numret ändrar färg när kusken närmar sig drivningsgränsen. När gränsen passerats byter brickan på skärmen färg. Jämför med idag då brickan blir röd om hästen diskats. Spelarkollektivet dör inte av att spelobjektets prispengar konfiskeras och kusken får böter, bara inte eventuell spelvinst går förlorad. 

"Efter loppet varianten"- avläsning av spöets insamlade loppdata görs i samband med att spö och nummerbricka återlämnas till inskrivningen. Data går direkt till ST, eventuellt straff mailas till kusk med bilagda körspövärden och loppvideo. Inget subjektivt, bara siffror och inget att diskutera - skicka kopia till hästägare. ST kan ta hjälp av exempelvis Textilhögskolan i Borås (intelligenta textiler).

Så länge ful drivning tillåts fortsätta och allmänheten reagerar så kommer vi allt närmare den punkt då våra folkvalda beslutar att agera. Då får sporten finna sig i att följa samhällets regelverk och straffskalor. Våld mot hästen får aldrig löna sig! Vad man har för åsikter om ful drivning kanske bäst beskrivs av författaren Ernest Hemingway: "Vad man tycker om tjurfäkning beror på vems perspektiv man väljer - tjurens eller tjurfäktarens." 

/Kerstin 9 maj 2019

Ailsa Page - vår Hoof Armor expert i Höga Kusten-området

Ailsa Page är kvinnan från Storbritannien som flyttade både familj och hästar för att starta upp ett nytt liv i Sverige. Bestämde sig för att rida barfota från Höga Kusten till Jokkmokk ovan polcirkeln. Horseexplore och Hoof Armor i USA, sponsrade och stöttade henne med Hoof Armor. Under juni 2018 genomförde hon ridturen som blev över 60 mil lång - barfota med Hoof Armor som enda skydd för hovarna. Så här sa hon precis efter att ha fullföljt The Long Ride North på sin fantstiskt fina häst Ayesha , Ailsas utvärdering efter att ha använt Hoof Armor under uppträning och genomförande av "expeditionen":  

- Fantastisk produkt! Tack så mycket för HoofArmor som vi applicerade när vi förberedde för vår Long Ride North!

Här är hovarna dagen innan vi kom fram.

Innan hästen lämnade Storbritannien, tillbringade hon mycket tid i våt lera och var inte arbetad så mycket som hennes hovar skulle ha behövt men med promenader vid hand i början av resan, korrekt verkning av Emma Bailey från Hoofmanship, och med skydd av Hoof Armor så genomförde hon turen från Trehörningsjö i Höga Kusten ända till Jokkmokk ovan polcirkeln. 

När vi kom på hur mycket hovarmering man behövde lägga på (vi satte på alldeles för mycket först) så var det lätt att applicera direkt i samband med verkning och det höll definitivt bra.  Så här såg terrängen ut under största delen av vår ritt.

Jag kommer att planera fler turer när jag väl är hemma igen och mina hästar är alltid barfota, så Hoof Armor kommer att ha en plats i vår vanliga hovvård när vi är hemma! Ett stort tack till Hoof Armor och Kerstin från horseexplore.se för en fantastisk produkt och ett stort stöd. Vänliga hälsningar från Ailsa, LongRideNorth”

Ni som bor i Höga Kusten-området kan kontakta Ailsa som är hästterapeut med erfarenhet av att ta hand om rescue horses, har haft ansvar för paraolympiska hästars kroppar och bedriver rehab med hästar som verktyg, tar emot autistiska barn som får umgås med terapihästar etc.

Du hittar Ailsa här: https://www.facebook.com/djurfysiotherapyochrehabnorrland/

/Kerstin 30 april 2019

Övertrötta hästar

För 16 år sedan skrev jag denna Hästlivs-krönika i NSD. Idag ser jag lite annorlunda på hästars möjlighet att kunna sova och bli utvilade. 

_____

"Hur sover hästar egentligen?

Drömmer de som oss? Ja, det finns många sömnfrågor som hästforskare funderar över. Hästar är inte lika beroende av djup sömn som vi människor. Vissa hästar ligger aldrig och andra kan sova middag några minuter mitt i allt. Vad ska hästen ha sömnen till egentligen? Är det för att vila kroppen eller för att ge hjärnan lite ro? undrar Jerome Siegel, Los Angeles Center for Sleep Research.

När vi sover djupt rörs våra ögon(REM- rapid eye movement), full fart i huvudet, vi drömmer men kroppen är helt avslappnad. När vi sover lätt (non-REM - non-rapid eye movement) arbetar hjärnan i långa lugna vågor, kroppen är avslappnad men har kvar muskelanspänning som kan släppa mitt i allt, få ett ben att hoppa till.

Varför djur sover vet faktiskt inte vetenskapen idag (2003) men vi vet att sömnvanor skiljer sig mellan olika arter. Hästen sover på ett helt annat sätt än vi. Vi behöver 2 tim djup sömn per dygn, hästen bara 30 min. Vi behöver 6 tim non-REM vila men hästen klarar sig på hälften. Vissa fladdermöss är riktiga sömntutor, sover djupt 3,9 tim av totalt 19,7 tim.

Hästens korta stunder av djup REM-vila kan ha kopplingar till att hästen är ett bytesdjur, säger veterinär Kathrine Houpt, animal behaviorist, Cornell University. När en kropp går in i REM-vila blir kroppen helt avslappnad och för hästens del borde den ligga ner. Ett farligt sätt att vila om ett rovdjur dyker upp, det gäller att någon annan håller vakten. När hästen sover lätt, ståendes och non-REM, är benapparten låst och på ett ögonblick kan den ta sig från vila till flykt. Sett ur ett utvecklingsperspektiv så anser forskarna att hästens lilla behov av djup REM-sömn är kopplat till artens överlevnad. Får och giraffer är också bytesdjur och de har sömnrutiner som påminner om hästens.

Drömmer hästen?

Ingen vet men råttor verkar göra det. Forskare hävdar att råttor drömmer om vad de gjort innan de lagt sig. Hjärnans aktivitet tyder på det i alla fall, om det är att drömma vet de ej. Å andra sidan visar observationer hur hingstar fått fullt stånd under djup REM-sömn och när de sedan vaknar så verkar tankeverksamheten fortsätta i samma banor. Gossar som drömmer…

Studier på människor visar att vältränade personer som jobbat så de höjt kroppstemperaturen sover hårdare efteråt, som att sova hårt efter ett varmt bad. Studier av det fenomenet är inte gjort på tävlingshäst men vi hästägare ser ju att nog blir hästarna allt lite pömsigare av ett svettigt arbetspass.

Ska vi börja oroa oss över hur hästen sover?

Nej, säger forskarna, vilan fixar hästarna. De är bra på att ta sig en tupplur. Veterinär Houpt har aldrig under sina år sett en häst som uttröttad bara p g a brist på sömn. Men har hästen aldrig legat ner på flera år och plötsligt gör det, då bör man nog kolla upp den. Har en häst i stallet kolik så lär de andra hästarna inte sova heller. Många halta hästar ligger ner för att hjälpa sig själv att avlasta skadan.

Sova gott tips:

• Se till att det är ro i stallet. Att bråkstakar inte står bredvid varandra, de håller annars hela stallet vaket.

• Bädda mjukt. Tjock ströbädd inbjuder hästen att ligga ner.

• Hästar är lättväckta även när de sover REM. Skapa en vilsam miljö.

• Släck ljuset.

Så, när du halvt medvetslös stupar i säng sent på kvällen så står hästarna fortfarande i stallet och snackar. Plockar lite i höet för att långt senare på natten kvarta en stund. Mer behöver de tydligen inte. Det är kanske därför de alltid möter oss pigga och utvilade på morgonen."

______

Idag vet jag att

Forskningen har hunnit längre och varnar för övertrötta hästar i utedriftens tidevarv. En överttrött varelse får fysiska problem och tankeverksamheten blir lidande. Människa och häst är däggdjur, vi vet hur det känns att vara övertrötta. Hästar kan naturligtvis också bli övertrötta oavsett vad forskaren sa för 13 år sedan. Jag utgår från vad jag själv ser på mina hästar. Saker som sker i omvärlden håller dem alerta, de andra hästarnas beteende inverkar också. Vissa hästar har inte ro att lägga sig ner, de "sover på armbågen" och är startklara istället för att lägga sig på sidan med huvudet i spånet och sulorna i luften, och slappna av i några minuter.

Hur utestallet är placerat på gården tror jag spelar en stor roll. Om det står "bak och fram" i relation till gårdens övriga aktiviteter så uppstår störande ljud "bakom ryggen" som hästen inte kan se och härleda. Ljus kan bli störande, vindriktning likaså. Om ljus från bilar träffar sovplatsen störs sömnen och kanske också de biologiska rytmer i hästens kropp som är ljusreglerade. 

Hästar blir enligt min uppfattning övertrötta som vi själva, vilket märks på deras sätt att vara. De uppför sig som om de vore sega, trögfattade, skvätträdda och lättirriterade. Tas en sådan häst in i ett lugnt stall och har en "vaktkompis" med sig in, så ligger trötter utslagen och snarkar ganska direkt. Trötter kan dock "sova armbåge" om stalldörren är öppen och hästar rör sig utomhus. 

Jag har vanligt stall och två mindre utestall. Av 4 hästar så är det bara en som ligger utslagen och sover djupt i utestallet, de övriga ligger men de "sover armbåge". Hästen som sover djupt ute, "sover armbåge" inne i stallet och lyssnar mycket på ljud utifrån, som han inte kan se/härleda. 

Ofta står alla mina hästar upp och sover nära varann i en utestallet men det är alltid samma häst som sköter vakten. Den vakthästen "sover alltid  armbåge" både ute och inne och det är ytterst sällan man ser henne helt utslagen i djupsömn. Hon är lite seg och jag tror hon är konstant övertrött och behöver som rutin få "ledigt från vakten" med möjlighet att sova inne i stallet med stängda dörrar.  

Jag gör så gott jag kan men...

När jag skrev krönikan år 2003, så fördjupade jag mig inte i "god sovmiljö". Nu vet jag att det är inte så lätt att skapa en gemensam miljö som passar för alla individer.

• Lugnt i stallet - mina hästarna har levt tillsammans 8-14 år, en fungerande liten flock. Den delen har hästarna fixat själva.
• Tjock bädd - men hästarna kan inte styra var jag har placerat "sängen". Det som funkar för en passar inte en annan.
• Omgivningen - här finns ett militärt skjutfält. Bomber och granater väcker hästar också ...
• Svårt att släcka ljuset - vi har ljust dygnet runt (midnattssol).

Men, min lärdom under de år som gått är att jag försöker hålla koll på dom, se hur dom sover och hur störda de blir av omvärldsfaktorer. Jag började studera det här när jag köpte en italienfödd häst som betedde sig konstigt första våren hon var här. När det blev ljust dygnet runt valde hon att ställa sig inne i skuggan i utestallet och hela hästen formligen skrek:

- Snälla snälla, kan ingen släcka lyset....!! 

Hon var ju övertrött, kunde inte sova utomhus när det var ljust hela tiden och vi försökte hjälpa henne. Första sommaren fick hon en huva med skärm. Nu vet hon ju vad som gäller. 

(Kerstin 20 april 2019)

Här kan du köpa en hov-app!

För över 10 år sedan började jag fördjupa mig i Applied Equine Podiatry - via Institute of Applied Equine Podriatry, USA. Utbildningsansvarige KC La Pierre berättade att trenden var tydlig på utbildningar som han höll i USA och runt om i Europa, och även här på min gård. Majoriteten av deltagarna var kvinnor som hade egen häst. På hovslagarutbildningen i Skellefteå i nutid var 8 av 9 elever kvinnor vid första intaget, nu är de fler än 9 elever där och av dessa är idag 3 män hälsar Nils Forsell.

Tidsmässigt stämmer trenden även in på vad som skedde inom travsporten 10 år tillbaka i tiden. Den manliga dominansen började falna, fler kvinnor blev tränare - här i  byn finns proffstränarna Gunnel Fredriksson (29 hästar i träning) och Hanna Olofsson (48 hästar)!! Och förut fanns ju även jag och några andra kvinnor här i byn som hade B-tränarlicens . Lägg till montésportens intåg i travet med kravet att som ryttare vara så lätt och smidig som möjligt vilket gjorde det lättre för kvinnor att ta för sig. Och så kollar jag bland kunderna här i webbutiken och inser att samma mönster gäller här.

Vilka är storkonsumenter av Hoof Armor?

Hoof Armor är ju ett nytt koncept för hovvård vars återkommande kunder är just kvinnliga hovslagare/hovvårdare/barfotaverkare. De manliga kunderna är travtränare och hovslagare. Travtränarna köper även huvudlag med ställbart bettryck (vila hästens mun), ERGO SHAPE travskoriktare(vila öron) och ERGO SHAPE hovstöd (vila rygg). 

Rationalisera bort sig själv...

Jag hittade Hoof Armor kring 2010-2011 tror jag. Innan det hade jag testat diverse hovprodukter för olika ändamål ex Super Fast, Plastic Padding etc. Ju mer jag lärde mig (applied equine podiatry, tillämpad hovvård för häst) desto tydligare framstod nyttan med Hoof Armor - konceptet. Hovarmeringen kunde - förutom att skydda mot slitage - även användas till olika ändamål, exempelvis hornbitar som släpper, hovsprickor, bärrandsröta och diverse hovskador.  Hovbekymmer som går att lösa med en och samma produkt är ju alldeles lysande. Och dessutom visade det sig att hornet utvecklades och blev starkare. Produkten som funkar så bra att den inte behövs sen...

... Vilket fick mig att tänka på programmering. Jag är ju systemvetare och har lärt mig programmera på tidigt 1980-tal, för att därefter övergå till programmeringsspråk som genererar programkod... gör programmeringsjobbet åt dig. Och sedan blev "programmering" en monteringsindustri - färdiga testade och kvalitetssäkrade programmoduler som man monterade ihop. Idag laddar man ner en app i mobilen utan att ens behöva tänka på hur det går till rent programmeringstekniskt...

Och Hoof Armor påminde mig om det, därför var jag nyfiken på produkten. En modul står emot slitage, en annan modul har uppgiften att exotermiskt förenas med hornet och skapa en "lining", ytterligare en annan modul är svamp och bakteriedödande. Om man monterar ihop dessa moduler får man en väldigt smart "hovapp" - Hoof Armor! Du laddar ner hovappen på hoven (gnid in ett tunt lager) och sparar den (genom att pudra ytan). Sätt ner hoven, klart!

https://horseexplore.se/hoof-armor/hoof-armor-kom-igang-med-ett-starter-kit/

(Kerstin april 2019)

Loppet då Erik Adielsson inte vågade svara spets ...

Här en gammal krönika publicerad i min spalt HÄSTLIV i tidningen NSD, februari 2005. Den handlar om en tävlingsdag som jag och min gamla kusk Lotta brukar minnas och skratta gott åt. Då var jag igång och startade med gamle Ajax och Lotta körde - om hon inte satt i buren vill säga. På den tiden var hon lärling hos proffstränare Mats Bucht, Umåker, vilket innebar att om hon gjorde något fel i loppen (ex tjuvstart) så var det lärande (?) straffet för lärlingar avstängning. Att ha mig som uppdragsgivare med tydliga körorder innebar en viss risk ...

"Lotta och Ajax har varit i farten igen. Förra gången vi skulle starta hade Ajax tränat provstarter i hagen utanför köksfönstret. Och hur smart var det?!  Nysnö i massor klibbade under fötterna och hästen kör rivstartsövningar med start i backe! Jagade den osynlig startbil mellan tallarna och hur det slutade behöver man ju inte vara professor för att räkna ut. Han fick sladd i en kurva och körde av vägen så snön yrde. Om man säger åt den hästen att han är klantig så svarar han med att drar en repa till. Han gillar spring i benen!

På kvällen kändes ena bakbenet alldeles iskallt och på morgonen när vi for ut för att köra satt hela rumpan på trekvarten. Det syntes redan i skritt att han hade dragit till sig. Provade skritta honom varm för att se om rumpan skulle räta till sig men inte.  Den hästen kunde absolut inte starta!

När man startanmält en häst så måste man snarast meddela travbanan om hästen inte kan vara med. Så jag ringde och ”sjukanmälde” Ajax med diagnosen – ”ändan sitter snett”. Efter diverse bläddrande i koder för strykningsorsaker blev han formellt struken för ”olyckshändelse”.

- Det var ingen olycka! Det var dåligt fäste!  tjattrade Ajax K som fick snöklibbsulor påmonterade på alla fyra hjulen för säkerhetsskull.

När man strukit en häst av veterinära skäl får man automatiskt anmälningsförbud ett par dagar. Lika bra är ju det och för Ajax del blev det sjukgymnastik och liniment. Ett par dagar i depå för att återfå smidigheten. De spända småmusklerna i svank och höftregion började ge med sig och vi anmälde igen. Nu till Boden med bara 12 minuters resväg.

Folk tror att hästar inte kan prata – då har de inte träffat den här!  Han kan läsa anmälningslistor och vet vilket spår han har! När startlistan är klar börjar han förbereda sig själv inför start. På sitt eget sätt… Han förvandlas till en krokodil – ju mer han är på hugget desto mer hugger han. Han bits ju inte men är snabb som en kobra när han tar tag i jackor, vantar eller vars han kommer åt. Han nafsar andra hästar i svansen så han får hela truten full med hår – ser ut som rena lösmustaschen.

Och så var det dags igen. Ajax tränade bilstart i hagen och nafsade av mig mössan. Kändes smidig och fin och vips så var det söndag. Härligt att tävla hemma på Bodentravet.

Både Lotta och Ajax var rejält på hugget. För nu hade de något extra att bita i! I samma lopp startade nämligen Beijing Ride. ”Ett slyngel i form” – som Ajax skulle ha sagt. Den hästen tränas av Lottas make och arbetsgivare Mats Bucht och vann med Lotta i vagnen förra gången den startade. Nu hade Mats valt Erik Adielsson  – en av Sveriges bästa kuskar – vilket uppfattades som en "kuskförstärkning" på Beijing Ride i förhållande till då Lotta satt i vagnen. Kan man mer än vinna?! …

Vi – Team Ajax - tyckte att det kuskbytet blev en "motståndsförstärkning" för Beijing Ride istället eftersom Ajax fick sin Lotta i vagnen. Nu var det fullt krig som gällde innan start. Lottas gubbe är lättpsykad! Ni kan ju tänka hur snacket gick! Mats skrattade men det syntes i ögat att han visste att vi menade allvar.

- Mats! Lotta kör ju ifrån Adielsson när hon vill!

- Nå, har du tränat så det räcker nu?! Tål Beijing Ride en stenhård öppning?

- Ajax käkar såna som Beijing till frukost…

- Adielsson kommer att fastna med blicken på din snygga fru så han tappar ledningen med Beijing! Å sen släpper Lotta aldrig ut honom.

Och så var det då dags. Beijing Ride spår ett, favoriten spår två och Ajax spår tre bakom bilen. Min gubbes stående körorder till Lotta är:

- Kör till spets så jag har en chans att se vars ni är.

Gubben ser nämligen inte skillnad på hästar på håll… För att hjälpa honom lite till så hade den samiska designern Sara Svonni gjort ett snyggt pannband åt Ajax. Lotta själv hade sin plan:

- Vi vill ju synas i TV! Ajax är bäst när vi är med där framme! Jag kör för spets och sätter Beijing i säcken. Haha!

När startbilen släppte fältet tryckte Lotta och Ajax utvändigt om Adielsson för att komma till ledningen. Efter 400 meter gav sig Adielsson och Ajax fick spetsen.  De andra provade inte ens. Och i ledningen syntes - kvinnlig fägring i kombination med en äldre gentleman till häst. In på upploppet höll de fortfarande spetsen när anfallen kom bakifrån. De inte orkade stå emot sista biten - när "de där slynglet” anföll tillsammans med storfavoriten – trots att jag skrek bort trumhinnorna på den som stod bredvid. Lottas dotter Emma däremot fick alla rätt: Pappa John Östman etta med favoriten, reservfarsa Mats Buchts häst Beijing Ride tvåa och mamma trea med Ajax.

Lotta skrattade gott när de kom tillbaka till stallet.

- Ajax tuggade på startbilsvingen – det får man göra när man är snabb!

Ajax var bra även om de inte lyckades vinna. Det roliga med trav är att ta ut segrarna i förskott för då får man skratta ännu mera sen… Samtidigt utspelar sig följande i stallet bredvid när Mats tar emot Adielsson och Beijing Ride: 

- Det kom en som tryckte för spets med mord i blicken.  Jag vågade inte svara med den här. Vem var det där som körde som ett tok för att få ledningen?

- Öh.… äh… Du Erik, det var min fru… "

Du undrar kanske vad det här har med webbutikens produkter att göra - det är ju glasklart: Ajax hade ett pannband i bandväv med samiskt mönster, snyggt mot en vackert brun häst. Här i webbutiken har vi koppel och hundhalsband i mönster inspirerat av samisk bandvävnad och tillverkade i Jokkmokk - Kolla här:

Hundhalsbandet JOKKMOKK :https://horseexplore.se/nya-produkter/hundhalsband-jokkmokk/

Hundkopplet SÁPMI: https://horseexplore.se/nya-produkter/hundkoppel-sapmi/

(Kerstin april 2019)

Sulkysport v 13 - 2019 - "Behöver inga vetenskaplig bevis för att fatta det olämpliga i att dra ihop en häst som jobbar för full"

Här kommer min andra artikel publicerad i Sulkysport, liksom den förra från 2017 - finns här längre ner  - så handlar det om hästars problem med bett.  Här kan du läsa: 

och

Less is more - eller vad tyglar har med Hoof Armor att göra

Det har varit mycket snack om monté den senaste tiden. Ryttarna ska göra godkända fystester och ryttarvikterna föreslås bli spelarinfo och redovisas efter invägningen. Vi som hade montéhäst från början för snart 15 år sedan ville ju naturligtvis ha en fjäderlätt smidig ryttare med god balans. Då tillkännagavs ryttarnas vikter efter invägningen och man hade järnkoll på vad alla vägde. Och med andras vikter som argument hade jag och min ryttare Lotta mycket roliga diskussioner, om allt från bantningsläger, slänga onödiga kläder, ja gud vet allt, rida naken låg ibland nära till hands när vågen visade fel .

Då var det många tjejer som ville ta montélicens - idag är det fler som lämnar in licensen än som tar den.  Då fick hästarna gå kvalificeringslopp och visa att de klarade av ryttare. Jag lånade ut min Ajax till några av mig godkända ”licensjägare” med lagom vikt. Det var lika roligt varje gång. Här en tidningskrönika från hösten 2005:

”Provloppskväll på Bodentravet. Det började vid lunchtid med att Ajax gick upp i rök. Han var lös på gården och jag skulle servera lunch. Hörde hans fötter i gruset när jag gick in i stallet - sedan blev det tyst. Spårlöst borta – uppslukad av jorden. Han måste ju vara här någon stans! Så upptäckte jag en hästsvans hängandes bredvid baklyset på bilen i carporten. Ajax hade fickparkerat i skuggan bredvid Toyotan - inne i carporten! Där stod han ofta när det var varmt och bilen var borta. Men där kan man ju inte stå - inte heller vända!

- Ajax, nu får du backa ut! Ögona böj!

Han provade två steg bakåt men rumpan tog i dörrposten. Hur lösa detta? Hans tankeapparat drog igång och snabbt kom svaret – Jag går framåt.

- Oh hjälp! tänkte jag. Inte tusan får han plats mellan väggen och motorhuven! Och hur fasen ska han vrida kroppen för att ta sig runt… På andra sidan bilen stod två dörrar lutade mot väggen. Max två decimeters plats för fötterna där. Jag höll andan! Ajax ålade sig runt motorhuven och trippade som en lindansare förbi dörrarna på andra sidan. Vilken kroppsmedvetenhet! Inget gick sönder och med svanslyft gick han raka spåret in för att käka lunch! Vilken kuse!

Så vi skrattade redan innan vi kom till Bodentravet. Hade anmält Ajax till provlopp i monté med Carola i sadeln. Han har inte fått ”tävla” sedan vi voltade med transporten i mars så det var på tiden. Carola behövde rida ett par provlopp till innan hon skulle få sin tävlingslicens. Så nu var det skarp läge! Jag spände ögonen i Carola och utdelade väldigt tydliga ridorder:

A. Du står upp hela tiden - utan framvikt!

B. Gör hur tusan du vill men ni ska vara först i mål! Det bara är så! Finns inget annat alternativ.

På A var svaret ett förvånat gapande och därefter ett snabbt OK. På B ett iskallt flin och svaret: SJÄLVKLART!  Vi var överens om tagen. Hon fick planera loppet – hennes mål var att själv få Godkänt av domaren. Hon hade sin egen montésadel och jag tillhandahöll styret (huvudlag + tyglar). I värmningen på rakbanan såg det fint ut. Ajax sprang och lajade - spelade fyll-Allan. Hovspåren efter honom slingrade hit och dit över den nysladdade rakbanan.

Dags för start. Mitt ekipage kom i snigelfart in på banan. En dumdryg kuse med pipen i vädret riden av en tävlingsfixerad vältränad brud. Vi skrattade.

Provlopp är låtsaslopp. Kuskar och hästar tränar på att starta och genomföra ett lopp under tävlingslika förhållanden. Hästarna får springa runt på volten och starta ut – därefter tutas det för omstart. Två omstarter och sedan släpps fältet iväg. Det blir som ett riktigt lopp men det ska gå i ett förutbestämt tempo. Fältet leds av en master som ej får passeras förrän i spurten. 

När Carola voltade tyckte jag att hon drog mycket i tyglarna. Varför hetsade Ajax i volten - han brukar ju aldrig göra så? Det såg konstigt ut. Som om hon inte fick grepp på honom. När omstartssignalen löd kunde hon inte sakta av och vända tillbaka utan de fortsatte ett varv till. Vad är det som händer?! Hur det än är så måste ryttaren sno ihop det. Carola hade problem med något men jag litade fullständigt på hennes omdöme. Så gick starten. Den som fått uppdraget att vara tempohållare red så sakta så det var knappt styrfart.  Ajax ville iväg och Carola slet med honom bakom ledaren. Varför styr hon inte ut istället!? Till sist gick de förbi och Ajax fick sträcka lite på benen. På sista långsidan började hon plötsligt rida lätt. Va tusan!? Ajax ökade tempot när rumpan dunsade ner i sadeln och Carola gormade med tyglarna. Vad är det som händer? I början på upploppet vinglade hela ekipage till, krängde och for. Nå, de var först i mål och Carola stod upp i sadeln över mållinjen.

I stallet berättade Carola att ju mer hon drog desto längre blev tyglarna. Hur hon än nöp tag så for de bara iväg mellan fingrarna. Ajax var inte alls besvärlig. Hon försökte styra ut honom när det gick så sakta men det var omöjligt – tyglarna blev snorhala av handsvetten.

- Till sist virade jag in tyglarna i händerna!

In på upploppet slant ena foten ur stigbygeln så de fick slagsida men Ajax klarade obalansen. Carola fick foten på plats igen och kunde stå upp sista biten. Jag gav henne godkänt. Det gjorde domaren också.

När jag tog av huvudlaget insåg jag vad jag gjort! Tur att inte ekipagekontrollanten var där… De flätade tyglarna hade ju legat i oljebad halva sommaren innan jag hängt dem på tork! Det hade jag alldeles glömt bort – jag rider ju så sällan. Läderolja + hästlödder + handsvett = glidmedel. Helt livsfarligt men Carola klagade inte – hon bara konstaterade att det var lite halkigt… Vad hon tänkte var ju en helt annan sak! Tyglarna blev fem meter långa och väldigt smala. När jag ser dem vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Ni montéryttare – som inte vill gråta – ha för gud skull alltid egna grejor! 

Till nästa provlopp hade Carola eliminerat problemet. Köpt stegtyglar och superlätta stigbyglar med grepp under foten. Och Ajax och hon ledde från start till mål. Naturligtvis! ”

Less is more är ett välkänt begrepp som inte bara gäller för hur mycket lädersmörja man ska sätta på tyglarna, det gäller även vid användning av Hoof Armor. Jag kommer ihåg hur vi själva gjorde första gången vi använde Hoof Armor… I bruksanvisningen stod det att man skulle sätta på ett TUNT LAGER men vi satte på flera lager för vi kunde ju inte se att det fanns nåt på hoven… Det borde väl blänka som lack eller va? tänkte vi. Läst men ej förstått…

Hovarmeringen förenas ju med hornet - precis som ett tunt lager lädersmörja försvinner in i lädret. Lagom är nog! Less is more! Tjocka lager av Hoof Armor är slöseri och ekonomiskt förkastligt. Ni som tänkt börja använda hovarmering - tänk på Carola när ni applicerar Hoof Armor första gången – lädersmorningen som jag vräkte på hade räckt till att smörja tyglar åt ett helt kavalleri! I 100 år! 

(Tyglarna har jag aldrig behövt smörja igen, men det är först på senare år de gått att använda...)

Ska du prova ett tunt lager - https://horseexplore.se/hoof-armor/hoof-armor-kom-igang-med-ett-starter-kit/

/Kerstin 25 mars 2019

 HÄSTLIV - då tidningskrönikör - nu gästkrönikör

Under 2000-talet var jag under fler år hästkrönikör i NSD, Norrlands största dagstidning, och skrev om allt möjligt som hade med hästar att göra. Det var väldigt roligt eftersom jag fick så mycket feedback från läsarna - det var innan digitaliseringen så det var papperstidning som gällde. Ett par med koppling till travsport berättade att de nästan slogs om tidningen på lördagmorgonen. Den som var först fick sköta högläsningen av min hästkrönika som tog upp allt möjligt som jag själv tyckte hade med häst att göra.  "HÄSTLIV"  var dagens viktigaste nyheter, lästes högt och diskuterades till morronkaffet. Så gjordes hela tidningen om, digitaliserades och på den vägen försvann en hel helgbilaga och med den även hästspalten. Det var många som hörde av sig och var ledsna. Kommer att lägg in gamla krönikor vilka på ett eller annat vis bidragit till utvecklingen av Horseexplore webbutik. 

Här en 15 år gammal krönika med koppling till produkter här i webbutiken - vilka produkter? 

Inför en skräckkväll i varje stall

På 1980-talet red en Bodentjej på en larmtråd på militärens skjutfält och hästen skenade. Hon föll av och fick en skallskada som ändade hennes liv, trots att hon bar den tidens säkraste hjälm. Jag har också varit oförsiktig och utlöst larm men inget hände, tack och lov. Många i Boden tränar häst där militär aktivitet pågår och vi måste vara försiktigare. En man släpade efter sin häst på Bodentravet. Han hade, trots varningar, snurrat grimskaftet runt handen och kom inte lös. Ännu en hästolycka med dödlig utgång. Att vi inte lär oss.

Jag linlöpte en vårglad häst som hoppade och slog bakut. Yttersta snärten tog i mitt ben och gropen i muskeln finns kvar. Jag var orutinerad då och kunde inte tekniken, fattade inte faran. En smärtsam lektion som lärde mig att ”ha hästen mitt mellan händerna”. Ofta ser jag hästar som linlöps med olyckan hängande i luften. Bara kunskap och rutin hjälper.

En tränare körde gummihjulsvagn med en orutinerad häst som reagerade på att vagnen sköt på i nedförsbacke. Hästen fick hålla emot med svanskappan och ju mer det lutade och tryckte på bakifrån, desto mer hetsade hästen. Det slutade med en krasch, som tur var utan skador. En baksele kanske hade hjälpt.

En tjej hjälpte en bekant att lasta hästen. Grimskaftet hade kedja längst fram och lades i ett halvslag runt bommen för att hindra hästen från att kasta bakåt. Hästen ryckte till så karbinhaken gick av, kedjan flög i full fart och slog ut tänderna på tjejen. Onödig olycka!

Gubben min fick smaka hästtänder igår. Lärdom: stå inte mitt mellan två hästar som tjafsar. Han stod med ryggen mot Ajax öppna boxdörr när spinkiga hästfröken klev ut på stallgången. Ajax visade huggtänderna mot henne men tyvärr var gubbens ryggtavla ivägen. Vanlig orsak till olyckor vid utfodring i hage.

En bekant stod bakom en häst vars ryttare var fly förbannad och gav hästen ett par rejäla rapp. Den svarade med att slå bakut men träffade helt fel person. Många sparkolyckor händer när någon passerar en häst som någon annan gör något med.

En amerikansk studie av 450 hästrelaterade olyckor är gjord av en professor i psykologi, Susan Anthony-Tolbert, som själv kraschat med ridhäst. Hästolyckor leder till frakturer, blåmärken, riv och krossår, skallskador och vrickningar, stukningar. Fysiska återhämtningen tog ett par månader och var inget problem. Det som tog tid var det psykiska. Det är lättare för hästfolk att bli frisk i kroppen än i knoppen. Depression och ilska försvann efter ett halvår. Ängsla kunde sitta i betydligt längre. 8 av 10 i studien gillade fortfarande ridning när de väl kom upp i sadeln igen. Vad de övriga tyckte framgick ej.

Ett exempel från studien var en som fallit under ridlektion och vägrats ambulans. Instruktören valde att köra den skadade själv, passade på att tanka på vägen fastän ryttarens lunga var punkterad och revbenen av. Inte så olik situationen i grannbyn då en man fick knät söndertrasat när en unghäst gick omkull. Han fick se V75 redovisningen på tv innan skjuts till akuten.

Inför en skräckkväll i varje stall – i skadeförebyggande syfte. Berätta om hemska olyckor för att mana till försiktighet. Jag hjälper gärna till!

15 år senare - vad hände sen? 

 Idag vet jag väldigt mycket om hur våra tygel/tömtag kan orsaka smärta vilket gör att hästen smärtreagerar. Dessa reaktioner är oförutsägbara och därför farliga för oss - och dessutom måste man förstå att smärtreaktioner inte är viljestyrda vilket betyder att man kan inte utbilda bort, bestraffa farliga smärtbeteenden för att få dem att försvinna, inte heller slutar hästar smärtreagera av utrustning som hindrar typiska smärtorsakade rörelser.

Vill du veta mera om bett? Vi säljer boken Metal i The Mouth skriven av den välkände professor emeritus Robert Cook, på engelska men här i webbutiken finns en hel del forskningsrelaterad info på svenska. 

Har du problem med hästen? Störiga beteenden kopplade till bettet? Vi säljer bettlösa träns - för både ridning och körning - utformade av professor Robert Cook

Behöver hästen vila munnen? Dr Cook och jag har utvecklat ett huvudlag med ställbart bettryck

Till råga på allt så har forskare 2017 kommit fram till att användning av bett är en djurskyddsfråga som måste åtgärdas... häpp... men det tar vi en annan gång.

(Kerstin mars 2019)

 Hovarmering eller plastning? 

Den frågan är egentligen ointressant eftersom det är två helt olika koncept. Ska försöka förklara skillnaden: 

En häst i proffsträning som ska starta barfota på plastade fötter, ställs i ordning av hovslagaren i anslutning till start. Delar av plasten kan försvinna all världens väg under loppet. Och efter löpet ska skorna på och då kan det bli lite mixtrande med plast som är kvar. Prislapp för detta? Det varierar naturligtvis men för en häst i proffsträning handlar pris för plastning om ungefär 2000 SEK.

Om samma häst i proffsträning ska starta barfota behövs inga speciella aktiviteter om man valt hovarmeringskonceptet . Hoof Armor kan appliceras i samband med den vanliga skoningen, som en del av hovvården, och när det är dags att starta tas bara skon av. Hovarmering förenas med hornet så det kan inte lossna utan följer med hornet som verkas bort vid nästa skoning. Hoof Armor tar bara 1 min att applicera per hov (!!) och kan alltså användas med eller utan skor. Efter start är det bara att klappa på skon igen i samma sömhål. Prislapp för detta? Eftersom det är så lätt att applicera så kan man göra det själv medans hovslagaren rätar ut ryggen eller riktar skon - ingen extra arbetskostnad. En refill (530 SEK) räcker till 8 hovar så Hoof Armor till fyra hovar kostar 265 SEK.

Hoof Armor innehåller dessutom bakterie/svampdödande ingredienser vilket innebär att Hoof Armor fungerar jättebra vid hovrehab. Ta bort dött eller infekterat horn runt hovsprickan/hovskadan, applicera Hoof Armor på friskt naket vägghorn och på sulan så har hovkapseln ett flexibelt skydd i det skadade området under tillväxt och rehab. Plättlätt och mycket bra! Om det är svårt att fästa sömmen så går det att sätta Super Fast ovanpå Hoof Armor.

Produkten fungerar! Förra sommaren red en kvinna barfota från Höga Kusten upp till Jokkmokk - mer än 60 mil! Enda hovskyddet hon använde var Hoof Armor. Bläddra neråt på denna sida så kan du läsa mer om henne.

Internationella distanshästar tränar och tävlar barfota över helt sanslösa tävlingsdistanser 160 km! - och de enda de har på fötterna är Hoof Armor.

Bland svenska travhästar finns Charrua Forlan som tävlar med Hoof Armor och som under 2018 sprang han in över en miljon! Resultat och prislapp talar sitt tydliga språk! Eller som jänkarna säger - Hoof Armor - bättre än barfota! 

(Kerstin februari 2019)

Behöver du hjälp att ändra bett som biter?

Frågan om bett eller bettlöst är inte en diskussion som bara handlar om hästens välbefinnande. Det har visat sig att användning av bett även påverkar ryttaren och då börjar hela frågeställningen bli ganska komplex. Om du känner igen dig i det som är beskrivet nedan så är du inte ensam, bara så du vet.

Vi backar filmen lite. Professor emeritus Robert Cook är alltså veterinär och började 1958 (!!) forska om hästars sjukdomar i öron-näsa-svalg men det var först efter 40 år - 1998 - som han började fundera över på vilket sätt bettet påverkade hästen. Eller som han sa en gång, att bettet fanns ju där mitt framför ögonen på honom hela tiden men han ”såg” det inte vilket han i efterhand tyckt var konstigt med tanke på att han – som ursprungligen kommer från Storbritannien - själv ridit som ung. Han har ju en egen erfarenhet av att rida med bett vilket, utifrån mitt sätt att se det, är en mycket värdefull kompetens hos en som forskar om bett och hästar.

1998 började han specialstudera bettets påverkan på hästen såsom exempelvis skador på laner och tänder och förekomst av diverse bettrelaterade smärtreaktioner. Han började samla in data från ryttare som red med bett, hur deras hästar beteende sig under ridning och ryttarna fick besvara samma frågor ytterligare en gång efter att de övergått till bettlös ridning på samma häst. Det blev samlad data i form av FÖRE och EFTER-resultat på hästens beteende när den reds med bett och utan. Och med all data insamlad blir ju analysen av svaren väldigt intressant. Blir det skillnad om man tar bort bettet? Ändras beteendet hos hästen?

Ryttaren fick redovisa fakta kring hästen också: typ av häst, hur länge dom ägt hästen, vad den används till osv. Efter de fyllt i enkäten fick de även besvara när första problemet med hästen uppstod, när de började använda ett bettlösa crossunder bitless bridle, vilka bett som användes tidigare och även frågor kring om hästen hölls barfota, när skiftet till barfota skett etc.

Påverkas du av bettet?

Ryttaren fick även svara på frågor mera kopplade mot dem själva – FÖRE med bett och EFTER utan bett - kring deras hästhantering, vid sadling, tränsning, om hästen är huvudskygg, svårlastad, hur hästens humör var osv. Och avslutningsvis fanns i enkäten en sammanfattning som var intressant och den var riktad till hur ryttaren själv upplevde sin ridning med bett och hur det blev efter övergång till bettlöst. Frågorna handlade om ifall de upplevde sin egen situation som ryttare/hästägare och frågorna berörde dessa infallsvinklar och besvarades med ja/nej/inte alls. Och det fanns i enkäten även plats för att lämna egna kommentarer.

1. Hur ryttare upplevde den egna utvecklingen av sin ridteknik – det kan ju vara så att det inte är de själva som är ”dåliga ryttare” utan bristen på utveckling kan bero på att de verktyg de valt inte funkade (bett eller flera olika bett som inte funkade).

2. Ryttare som upplevde frustration då de inte kände att de hade förmåga att utveckla sin ridning.

3. Motvilja till att rida hästen, ilska mot hästen.

4. Ökad motvilja mot att regelbundet rida hästen och ursäkter för att inte göra det.

5. Tappat känslan av harmoni mellan sig och hästen vilket är så viktigt för fungerande horsemanship.

6. Ridning skulle ju vara ett nöje men är inte det.

7. Tappat självförtroende, rädd att rida och funderar på att ge upp ridningen helt och hållet.

8. Funderar på att sälja eller avla på hästen som verkar ha obotliga problem, och istället köpa en ny ridhäst.

9. Ekonomiska bryderier efter misslyckade försök att lösa problemen utan att eliminera grundorsaken, den enda logiska behandlingen.

10. Personliga skador som frakturer, skadade nyckelben, nära döden upplevelser etc.

Bettets negativa effekter på ryttares sinnesstämning och inställning till hästen

De här 10 frågorna besvarade ryttarna när de red med bett och sedan åter igen när de övergått till bettlöst ridning. Och det Cook upptäckte när han sammanställde materialet var att bett och användning av bett även påverkade ryttaren negativt.

Enda positiva - ur ryttarens perspektiv - är att bett gjorde det möjligt för ryttaren att delta i tävlingar där det är krav på bett.

En häst som har ont kan bli nervös, spooky och få svårt att förstå vad ryttaren menar. En sådan häst är inte trevlig att rida och olycksrisken ökar. Smärta saboterar prestationerna och utifrån ett tävlingsperspektiv så är bettanvändning kontraproduktiv.

De 10 frågorna besvarades 2 gånger av 45 ryttare som övergått från bett till bettlöst (cross under bitless bridle). Antalet negativa sinnesstämningar hos ryttarna minskade från totalt 200 när de red med bett till blott 18 när de hade övergått till bettlöst. Hela 91 % av de nedstämda känslorna förknippade med häst och ridning försvann när bettet försvann! Som forskare är det siffror och diagram som förklarar men när Cook riktar sig till oss vanligt folk beskriver han det så här:

Ordet bett kommer från ordet bita. Svaret på frågan om man ska betsla eller inte – ”To bit or not to bit?” - blir självförklarande om man byter ut en bokstav. När man ställer frågan – ”To bite or not to bite” – påminner det oss om att många tecken på bettsmärta (exempelvis huvudskakningar) är desamma som smärta orsakad av bitande insekter. Men skillnaden är att smärtan förstoras då den är lokaliserad till känselorgan i munhålan. Från hästens perspektiv så kan de två halvorna på ett delat bett kanske kännas som två monsterstora getingar som sticker till på båda sidorna av lanerna samtidigt…

Om du känner igen dig efter att ha svarat på de 10 frågorna ovan så hör du till de som kan förändra situationen – både för dig och för hästen.

Vill du ha hjälp med den processen? Hör av dig till mig.

/Kerstin Kemlén, september 2018

  Nu behöver jag din hjälp

• Skor du?

• Slår du på tappskor?

• Riktar du skor?

OM du svarat JA på någon av dessa frågor och du dessutom är en kvinna så är du extra välkommen att delta i en innovativ process.

Nytt koncept - skoriktare för travskor - könsneutral design

Du har kanske sett Ergo Shape riktverktyg här i webbutiken? Den skoriktaren passar för nätta travskor och är väldigt effektiv och lätt att använda, passar perfekt för både män och kvinnor och lätt att bära med sig och placera så nära att du inte ens behöver sätta ner hästhoven när du justerar skon.

Tänk på att: Utvecklingen i hästbranschen gör att morgondagens redskap och verktyg för hovslagare måste förändras eftersom allt fler kvinnor utbildar sig inom hovslageri - Ergo Shape riktverktyg är ett verktyg som passar alla vilket är bra med tanke på att hovslagarutbildningen i Västerbotten 2017 tog in 9 elever varav 8 var kvinnor!

Nytt koncept - hydraulisk skoriktare för alla slags skor - könsneutral design

Mitt nästa steg är att vidareutveckla ett mobilt hydrauliskt riktverktyg för alla slags hästskor - ett koncept som inte är nytt i sig men jag vill höja ribban ytterligare. Idag har vi en väl fungerande prototyp som är utvecklad av män för män vilket är en god tanke i sig MEN morgondagens redskap måste vara utvecklade av kvinnor för kvinnor .

Prototypen väger alldeles för mycket för mig - och jag är inget klent fruntimmer! - och måtten är designade för karlakroppar med dasslock till händer. Och det har inte jag. Hydraulriktaren behöver alltså anpassas även till målgruppen kvinnor och det är nu dina åsikter och idéer är av stort intresse för mig.

Utvecklingsarbetet  - med bland annat studenter från Luleå Tekniska universitet - har identifierat lättare material med liknande egenskaper och nu går vi in i fasen då vi tittar på den övergripande designen - vikt, storlek, funktioner, hur ska mobilitet utfomas etc etc. Blir intressant att se om kvinnors tänk utanför boxen resulterar i en helt ny design - ett justerat koncept kanske? Och om både män och kvinnor lämnar feedback under processen så kanske det blir något alldeles extra!

Har du tankar, idéer eller kanske retat upp dig på någon detalj på någon annan hydraulisk skoriktare någon gång? Vill du - kvinna eller man - lämna förslag och feedback så hör av dig - Kontakta oss! info@horseexplore.se

/Kerstin 24 juli 2018

Sommaren kan ge problem med spruckna hovar till vintern

Hetta, torka och låga grundvattennivåer kan leda till bekymmer med hovarna som visar sig först till vintern. Jag tar det igen - det hästen har tillgång till i sin livsmiljö idag kommer att avspegla sig på hornkvaliteten längst ner på hovarna om 7-8 månader. Dagens foderbekymmer kan på många hästar resultera i en sämre hornkvalitet som visar sig först i februari/mars 2019. Vatten, näring och övriga ting som påverkar hästens hälsa är grundbultarna även för hornets möjlighet till tillväxt och välmående med den skillnaden att "hälsoproblemet" visar sig med en viss tidsfördröjning när det gäller hornkvalitet. För lite vatten syns och är mätbart på huden snabbt - man ser med blotta ögat när en häst blivit torr. För lite foder syns inte över en dag eller två, det märks på längre sikt när hästens kroppsliga depåer börjar ta slut och hästen tappat vikt och börjat tära även på sin muskelmassa. För hovarna tar det längst tid, tiden från det vägghornet växer ut från kronrandens nagelbädd och när det hornet nått ner till marknivå. Om byggstenarna varit dåliga kommer den utväxta hovväggen att ha bristande kvaitet vilket kommer att märkas när den delen av vägghornet blir en del av bärranden som ska prestera arbete - dvs tåla belastning och stå emot slitage som uppstår under arbete. Perioder med bristande/avvikelser i näringstillförsel ger alltså negativ effekt långt senare. Det som blir lite knas idag p g a av hettan, torkan och betesväxter som skadats av torka, kommer vi alla att kunna läsa resultatet av till vintern. Likväl som dagens hovhälsa är resultatet av vad vi gjorde kring nyår 2017/2018.

Nu när det varit en helt märklig vår och sommar med torka, hetta och brunnar som sinar och brunbränt gräs, då gäller det att hålla koll på det man själv kan kontrollera - tillgång till vatten, skugga och näringsriktig mat som tyvärr saknas i beteshagarna nu.

För att mildra oro krävs en plan och att man genomför den. Du kan inte styra vädret men du kan påverka och ta ansvar för det du har makten över. Jag vet av hästägare som funnit lösningar för grovfodret men där säljaren vill ha betalt en hel årsförbrukning direkt vilket blir stora summor för den som saknar buffert. Andra har löst grovfoderbiten men saknar eget lagringsutrymme. Det är många bitar som måste lösas i grovfoderbristens tid. Fick tips på en stor känd foderleverantör från Litauen - www.goldengrass.eu - via Straightness Traings Marjikje de Jong som numera bor med hästarna i Portugal och fortfarande använder den leverantören.  

Hur vi snor ihop det här vet vi inte ännu. Jag hoppas verkligen att alla hästägare lyckats med sin plan, kunnat genomföra den och att belöningen kommer i vinter i form av fina sunda hovar!

Steg 1 i planen kan vi alla lyckas med - se till att hästen alltid har tillgång till vatten.

/kerstin juli 2018

Hur gick det för hovarna på 60 mila turen från Höga Kusten till Jokkmokk?  

Ailsa Page - ryttarinnan från Wales, boende i Moliden - som planerade och genomförde "The Long Ride North" har skickat feedback på sina erfarenheter av användning av Hoof Armor. Hennes häst togs över till Sverige från Storbritannien i slutet av mars 2018 och hovarna förbereddes med noggrann verkning och HoofArmor hovvårdssystem samtidigt som den sista träningen inför långritten genomfördes. I månadsskiftet maj-juni begav dom sig av och en månad senare var de framme i Jokkmokk. Hur tyckte hon att det funkade med hovarmeringen? Så här säger hon själv - jag har översatt:

- Fantastisk produkt!

Tack så mycket för HoofArmor som vi applicerade när vi förberedde för vår Long Ride North! Här är hovarna dagen innan vi kom fram.

Innan hästen lämnade Storbritannien, tillbringade hon mycket tid i våt lera och var inte arbetad så mycket som hennes hovar skulle ha behövt men med handpromenader i början av resan, korrekt verkning av Emma Bailey från Hoofmanship, och med skydd av Hoof Armor så genomförde hon turen från Trehörningsjö i Höga Kusten ända till Jokkmokk ovan polcirkeln. 

När vi kom på hur mycket hovarmering man behövde lägga på (vi satte på alldeles för mycket först) så var det lätt att applicera direkt i samband med verkning och det höll definitivt bra.  

Jag kommer att planera fler turer när jag väl är hemma igen och mina hästar är alltid barfota, så Hoof Armor kommer att ha en plats i vår vanliga hovvård när vi är hemma! "

/Kerstin 7 juli 2018

Torra sommarhovar - varför dåliga hovar bara på sommaren? 

Vår och försommar har varit torr och solig så hästarna har inte behövt gå i lera och sörja. Många har bekymmer med torra spruckna hovar, sömmen går knappt att fästa utan att hornet spricker ännu mera. Endel hästar har inga hovproblem efter torra väderperioder - deras horn håller ihop, andra har återkommande problem på sommaren, väggar som faller i bitar och skor som lossnar. 

Hoven är fotograferad rakt framifrån. Genomskärningen visar hovens inre vid hovens bredaste punkt - där 3:e sömhålet på en travsko brukar hamna - och där hästens tyngd vilar i hoven när hästen belastar benet. Sulans tjocklek syns, strålfåran och hälften av strålhornet vid den punkten.

Tittar du på sidoväggen så ser du en tunn vit linje - det är den mjukare innerväggen som på den här hästen (som gått skodd hela livet) är väldigt tunn/underutvecklad. Ytterväggen är av ett hårdare material eftersom det ska kunna tåla smällar när hovarna sätts ner i skiftande terräng - utan att landningen orsakar smärta i kötthoven. Innerväggen ligger an mot kötthoven och består av ett mjukare material. Kortfattat beskrivet.

Ytterväggen får en stöt från marken när hoven landar och den energin fortplantas uppåt till kronranden som kan jämföras med vår nagelbädd - området därifrån ytterväggen/nageln växer ut. Naturens designen är fiffig - hoven nöts mot marken samtidigt som mötet skickar stimuli uppåt till kronranden - budskapet är "vi behöver mera horn". Varje steg en häst tar borde då - i den optimala världen - ge upphov till en horntillväxt som motsvarar slitaget.

Ideala världar är fina men finns inte alla dagar. Naturens koncept kommer tillfälligt i obalans om hoven används på tufft underlag som sliter hårt samtidigt som näringstillförseln inte kan tillgodose behovet av byggstenar för att utveckla ny vägg som motsvarar nötningen. Hästen sliter ner hornet för mycket, nytt hinner inte växa i samma takt. Blir ömfotad. 

Om vi då skor hästen för att skydda mot det hårda slitaget och låter hästen jobba på samma tuffa underlag så uppstår en obalans åt andra hållet istället. Tillväxt stimuleras varje gång hoven möter marken men skon hindrar att horn nöts ner. Hovkapseln får övervuxna väggar istället som orsakar andra bekymmer.  

Bilden visar tydligt hur vägghornet växer uppifrån kronranden och neråt. Den här hästen skadade kronraden(nagelbädden) och hovväggen (nageln) för några månader sedan. Det slutade med en hovväggsskada(blånagel) som gjorde att hovväggen(nageln) släppte. Nu har ny hovvägg vuxit ända ner till marken i trakten men i tådelen måste ytterligare hovvägg växa till.  

Å så till återkommande sommarproblem med torra hovar. Om det är torrt sprött horn längst ner så har det hornet skapats i kronranden för ungefär 7 månader sedan av det som fanns till hands just då för den hästkroppen. 

Och så räknar vi baklänges - om hovarna är spruckna idag i mitten av juni så är hornet längst ner resultatet av vad hästen gjorde, åt och DRACK under oktober-november-december. Prova ändra utfodring, arbete, hovvård och vattentillgång under vintermånaderna och så kollar du om hovarnas sommarstatus förändrats. Många spruckna sommarhovar har blivit betydligt bättre av en thermobar i hagen på vintern.

Kerstin 19 juni 2018

Fördelen med rynkor

Jag har haft häst sedan mitten på 1970-talet vilket nog kan sägas vara tiden då hästantalet nådde sitt bottenrekord här i Sverige. Nästan alla hästar i skogs- och jordbruk hade försvunnit och militärhästarna började också avvecklas. Ridsport och trav var inte alls så stora som idag.

Det fanns kring 75 000 hästar i Sverige då och under mitt hästliv har antalet hästar femdubblats! Att få ha varit en del av den utvecklingen är i sig fantastiskt men samtidigt sorgligt att se utvecklingens baksida och nu tänker jag främst på hur landets politiker hanterat - icke hanterat - hästnäringens utvecklingsbehov under den tiden. Hovvård är av nationalekonomiskt inresse eftersom friska hästar tillför mer än sjuka. Hästnäringen utan att spel inkluderas, omsätter mångmiljarbelopp, så det är viktigt att hästar hålls friska för att alla näringshjul ska snurra.

Förr fanns det hovslagare överallt, de flesta var män som utbildats via det militära eller hovslagarskolor. Men det var ju ett släkte av äldre herrar som sakta men säkert försvann. Idag vet alla hästägare att det råder brist på hovslagare och även en blind kan se att fler och fler hovslagare är kvinnor. Något händer i samhällskroppen. 8 av 9 på hovslagarutbildningen som pågår i Västerbotten är kvinnor! Nya tider!

Jag själv är utbildad och diplomerad i Applied Equine Podiatry via Institute of Applied Equine Podiatry i USA och utbildningens grundare hovslagare KC LaPierre har berättat att hans studenter till största delen är kvinnor i vuxen ålder med akademisk utbildning och som har egen häst. Och vad säger då detta?! Jo, om man som hästägare inte kan få tag i kompetens så att man kan upprätthålla hovhälsa så väljer dessa kvinnor att själv utbilda sig i hovvård. Kompetenshöjning som säkert gör många hästar gladare och gör garanterat hästägaren själv mindre osäker/orolig.

Men alla kan inte utbilda sig eller fördjupa sina kunskaper tillräckligt mycket så att de känner sig så pass trygga att de själva tar ansvaret för hovvården. Jag kommer därför att försöka få några av mina webbutikskunder som jobbar med hovvård/hovslageri att låta mig länka till deras hemsidor även om de har fullt upp i kalenderna. Kanske de åtminstone kan ge tips åt de som förtvivlat jagar hovslagare/verkare/hovvårdare.

Alla er övriga som är pigga och glada, har massor med både tid och slantar över, er uppmanar jag att fördjupa ert kunnande kring hästen hovar! Ett område som man inte kan slarva med och utan hovar så vet vi ju att ingen häst kan prestera. UTAN HOV INGEN HÄST.

Länkarna kommer jag att lägga in under knappen  Hållbarhet & HÄSTHJÄLPEN

(Kerstin april 2018)

Fastnade med hoven i boxgallret - se rehabilitering efter allvarlig kronrandsskada

Se framför dig hur en äldre häst sitter fast med vänster bakben i boxgallret. Hur det gick till har hästen inte berättat men den har slitit och dragit i sitt desperata försök att komma lös. Hoven har suttit fast som i ett skruvstäd och blodet rinner från den illa klämda hoven som till slut lossnar av att boxgallret böjs.

Vad kan det här jämföras med? Fastna med fingertoppen i en dörr vars lås slår igen och inte går att öppna? Att du måste slita och dra lös fingret vars fingertopp nästan blivit platt av hanteringen.

Följ hästen rehabiliteringen av vänster bakhov - veterinär beordrar boxvila i 3 månader och när hovväggen börjar lossna efter drygt 4 månader, överlämnar veterinären hovrehabiliteringen till hovslagare David T Jones, utvecklare av Hoof Armor, som ersätter förlorad hovvägg med Hoof Armor. Så här gick det till - läs här! 

Hovväggen lossnar 9 juli och i september är hovkapseln helt återställd - med hjälp av Hoof Armor!

/Kerstin mars 2018

Håll koll på vattenvärmaren! Undvik otäck olycka

Fick ett sorgligt meddelande från en av mina kontakter i USA. I meddelandet fanns en bild som var så obehaglig så jag vet inte vad jag ska säga.

Men så här var det: hästgård som många andra, vinter med risk att vattnet fryser. Vattenbalja med någon form av vattenvärmande grej. De hade haft den länge och det hade fungerat men denna dag gick precis allt åt skogen. En av hästarna böjer ner skallen i baljan för att dricka, faller ihop stendöd. Finito, kaputt, slut på en ögonblick. Bilden visar hästen ligga där med huvudet kvar i baljan. Vattenvärmaren hade blivit strömförande - orsak okänd.

Se det här som en uppmaning att titta över elutrustningen kring vinterns vattenbalja, se till att jordfelsbrytaren finns på plats.

/Kerstin nov 2017

HETT TIPS! Känn på hästens laner - tänk om det sitter tänder där...

Kände på lanerna på två svårkörda men jättesnälla hästar. De skulle få körhuvudlag med ställbart bettryck så de kunde vila munnen under träning. Upptäckte avvikelser på lanerna på båda hästarna i området där bettet ligger.

Första hästen hade en slemhinneklädd stor, rundad, hög och hård bula och den andra hästen en liten vass naken punkt som kändes som en liten vargtand som precis stuckit upp skallen genom slemhinnan.

Placeringen på underkäken var i båda fallen ungefär där pennan pekar på bilden nedan. Bildens högra sida visar en underkäke. (Bild hämtad ur Hästens tuggsystem, Torbjörn Lundström, första upplagan 2004.

Blotta vetskapen om att bettets rörelser berört dessa områden gör ju att man förstår att hästarna haft det besvärligt och de som kört likaså. Ägarna bokade veterinärtid direkt och det visade sig att båda avvikelserna hade rötter – det var alltså tänder som kommit fram på helt fel ställe – utifrån vårt perspektiv! Tänderna är nu bortopererade.

Vargtänder – benämns P1 - sitter ju vanligtvis i överkäken - se bildens vänstra sida som visar en överkäke med vargtänderna inritade. De två hästarna hade alltså oupptäckta vargtänder i underkäken och noteras bör att hästen med den stora bulan hade fått tänderna kollade 14 dagar innan utan att den fingertoppsstora bulan kommenterats.

Jag kontaktade professor emeritus Robert Cook som menade att det var en mycket intressant iakttagelse. Han tycker att det är lite konstigt att vargtänder som upptäcks och tas bort i regel är vargtänder i överkäken (P1,se bildens vänstra sida). Dolda vargtänder i underkäken - sådana som ännu inte brutit fram genom slemhinnan -  kan vara vanliga men Cook hade inte några exakta siffror på det.

Det han poängterade – och det behöver man ju inte vara professor för att fatta… - var att dolda vargtänder i underkäken är ett större problem för hästen än vad överkäkens synliga vargtänder är.

Bettet belastar underkäken hela tiden medan överkäkens vargtänder i regel inte nås av bettet enligt Cook. (Överkäkens vargtänder kan bli ett besvär för travhästar som är utrustade med käkbett.  Jag har själv en häst med dold vargtand i överkäken, en tand som växer i riktning framåt och under slemhinnan, inte neråt som en ”vanlig tand”).  

Cooks hälsning till oss alla är att notera var de här vargtänderna i underkäken var lokaliserade - som bilden visar så ligger de lite längre fram på lanerna - och att detta är ett utmärkt exempel på hur olämpligt det är att använda bett. Alldeles för många vargtänder blir aldrig upptäckta eftersom de ligger dolda under slemhinnan.

Min hälsning till er alla är att prova känna på lanerna – låt pekfingret glida utmed lanerna. OM du har en jättesnäll häst vars beteende förändras radikalt när huvudlaget sitter på – då kan det vara något som stör honom i munnen. …

/Kerstin nov 2017

Geggiga hagar som fryser och skottsäkra västar

Geggiga hagar i kombination med lösdrift gör att hovars livsmiljö kan bli nog så besvärlig. Största delen av dygnet befinner sig hovarna i geggan och hinner inte torka upp de stunder hästen är inne i ligghall. Bärrandsröta, strålröta och hovbölder är exempel på bekymmer som kan uppstå. Men det finns lösningar!

TIPS! Nästa gång du verkar hovarna => använd Hoof Armor!

Se till att de nyverkade hovarna blir rena och torra - borsta bort gammalt dött horn med stålborste och torka hovarna med hårtork eller värmepistol. Applicera Hoof Armor på sulan. Då förhindrar du att den blöta geggan blottnar upp och försvagar hornet. På marken finns det mikroorganismer som lättare får tillträde till horn som är mjukt, poröst och har små håligheter. Hoof Armor innehåller svamp- och bakteriedödande ingredienser som appliceras på det rena torra nyverkade hornet.

När det fryser på och blir knockligt i hagen så ger Hoof Armor sulhornet ett skydd mot vassa frusna ojämnheterna. Hoof Armor innehåller ju kevlar som används i skottsäkra västar... 

Ni som har fölmärrar och unghästar på lösdrift OCH som ibland får väderperioder med besvärliga hagförhållanden - skydda era friska och sunda hovar med Hoof Armors hjälp.

Ni som har hästar med tunna bottnar kan hjälpa hästen när det fryser på och blir vasst och knockligt i hagen. Tag hjälp av Hoof Armor som samtidigt stöttar utvecklig av friskt starkt sulhorn.

Hoof Armor - mer att läsa här

/Kerstin

Stig H-akademin kursdag om hästhalsar och prestationer - proffstränare inbjudna - 2017-08-25

Äntligen börjar det hända grejor! Det har gått 8 år sedan jag började diskutera travhästar, bett, huvudhållning, tömtag etc med professor emeritus Robert Cook, Tufts University, USA.

Sommar 2017 kommer en sammanställning av forskning kring hästars andningsproblem och den omfattar över 160 referenser (!!) varav flera refererar till Cooks forskningsresultat. Så det är ett brett underlag som ligger till grund för de slutsatser som presenterades i den artikeln. Författarna har ordentligt på fötterna och det finns massor av lärdomar och kunskaper att applicera direkt på hästsporten.

När jag hade tagit mig igenom den faktasammanställningen blir jag som hästägare lite rädd - inser att jag kanske haft tur ... ibland går det ju alldeles fel för hästarna ... på grund av oss själva. Tyvärr.

Stig H-akademin har nästa sammankomst 3 oktober och denna gång har bjudit in proffstränare också. Ämnet för utbildningsdagen är "Hur undvika halsinfektioner?" och luftvägarnas betydelse för normal och nedsatt prestation. Intressant, intressant! Hade gärna deltagit själv.

Info om Stig H Johansson finns på hans hemsida: travtränare Stig H Johansson

Vårt val av bett och käkbett påverkar hästens syresättning (påverkar hästens möjlighet att hålla läpparna slutna, oralt vacuum)  och påverkar gör också kuskens körstil och hästens övriga utrustning (huvudhållning, om"luftslangen viks" etc).

Jag har fått många frågor under årens lopp och har till huvudlagen med ställbart bettryck inkluderat en sammanfattning av forskningen som låg bakom den desigen OCH även en "bok" med tips och råd när man använder cross-under bitless bridles med ställbart bettryck.

VITSEN med huvudlag med ställbart bettryck är att du som tränare får möjlighet att testa olika grader av bettryck (samma kraft i handen men du styr bort delar av kraften från bettet) vilket kan ge dig information så du kan lära dig hur hästen reagerar på dina olika  tömtag och komma fram till vad som utlöser bettrelaterade smärtreaktioner (het, pullar, biter tag, svårstoppad, parkerar, tar inte styrning, reser, slår osv osv). Mycket bra analysverktyg som dessutom låter hästar vila munnen.

Idag ska jag informera gamle veterinären Robert Cook om att det börjar hända grejor här i Sverige. Han kommer att bli jätteglad!

Och om du har möjlighet att delta på Stig H-akademin 3 oktober - gör det! 

Har du inte det  - fortsätt din läsning neråt på denna sida. Det finns länkar och nyttig information relaterade till hästars luftvägar.

/Kerstin

Travhäst dödsstörtade

Läser i TravRonden (nr64/2017) artikeln Lungblödning stor orsak som handlar om obduktionsstatistik kring travhästar som dött i samband med tävling.

På samma sida finns notisen Tragik för Untersteiner – häst dog där en nedstämd Johan Untersteiner berättar om fyraåringen  Master Teemer som segnade ner efter loppet:

- Hundra meter efter mål kände jag att något var fel. Kort senare var han inte kontaktbar och avled. Dessvärre är det sånt som kan hända men det är inte helt enkelt att ladda om, det blir en chock för alla inblandade.

Varför dör travhästar i löp?

Dödsfall i samband med tävling har drabbat 81 travhästar (och deras kuskar, ägare och skötare) sedan 2000 och det finns rutiner kring dödsfall – en haverirapport följer med hästkroppen till obduktion. Vitsen med kombinationen av haverirapport och obduktionsresultat är att identifiera mönster som gör att sporten kan förstå orsaken och arbeta förebyggande.

Obduktionsresultaten visar på

• akut cirkulationssvikt,
• lungblödningar,
• både cirkulationssvikt och lungblödning,
• kärlruptur,
• fraktur, trauma, oklar orsak.

De flesta hästar har självdött, andra har avlivats.

Dokumentation försvinner

Tyvärr fungerar inte rutinerna för arkivering av haverirapporten - enligt artikeln i TravRonden - vilket göra att händelseförloppet inte kopplas ihop med obduktionsresultatet vilket är olyckligt.

Uppvisade hästen några varningstecken? Hur uppträdde hästen innan den dog?  Var den het och pullade? Stannade tidigt i loppet? Beteendestörning? (tog inte styrning, vinglade, kastade med huvudet, knäckte käkremmen, slagit, inte ätit eller druckit  etc). Andra fysiska signaler (låtit i halsen, hängt på en töm, hälta ex)

Förslag till Svensk Travsport 

Med tanke på vad forskningen visat angående bett och hästens behov av att själv kunna välja huvudhållning, så skulle det vara lärorikt om haverirapporten även inkluderade hästens utrustning. Kanske det skulle gå att utläsa mönster? Är speciella bettyper mer förekommande än andra? Hade hästen käkrem? Hade hästen käkbett och/eller kindstropp? Typ av käkbett? Tungband? Halsbygel? Springrem? Pullburk?  

Om det idag saknas uppgifter om hästens utrustning i ”haverirapporten” så är mitt förslag till Svensk Travsport att inkludera den informationen i metoden som används när hästar störtar på travbanor – den statistiken kan ju leda till ny kunskap inom travarhälsa och djurskydd.

Offentliggör all statistik

Om det redan även finns insamlad data om travhästens utrustning - delge alla sammanställningarna till sportens aktiva och ge dem möjlighet att själv analysera även utrustningsdetaljer som förekommer i samband med störtning. Kanske det finns någon pusselbit i den statistiken som kan hjälpa chockade aktiva som om och om igen ställer frågan "Varför, varför hände det??"

Svar från Svensk Travsports chefsveterinär Antti Rautalinko:

"Obduktionsresultaten är vi förhindrade att publicera på enskilda hästar. På samma sätt som en veterinärjournal på en häst så är obduktionsresultatet på en specifik häst principiellt hästägaren ”egendom”. Det vi får jobba med blir avidentifierade data avseende hästen och försöka hitta orsakssamband för de dödsstörtade som en ”population”

Kerstin: I artikeln ovan redovisas avidentifierade dödsorsaker. En häst som dött nyligen blir en uppdatering i obduktionssifforna.

"Däremot att i haverirapporten även ta in även hästens utrustning tycker jag är intressant och kan öka vår kunskap om inverkande faktorer. "

Kerstin: Bra, jag tror också att det kan finnas kunskap att hämta.

"Det kan dock vara svårt att dra slutsatser om en enskild utrustningsdetaljs inverkan på händelseförloppet då vi inte ens i ”normalpopulationen” vet hur vanligt användningen av en utrustningsdetalj är."

Kerstin: Om exempelvis en ovanlig typ av käkbett förekommer i flertalet dödsstörtningar så är det upp till mig själv om jag höjer på ögonbrynen för den minsta gemensamma nämnaren. Och det är ju upp till mig själv att fatta beslut om den informationen påverkar mitt framtida val av utrustning eller inte. Vad tränare utrustar hästen med bygger ju på den egna erfarenheten - inte på procentsatser eller andras åsikter. Utrustning sätts på en unik häst och man kan inte generalisera hästars beteende. Slutsatserna dras av de som befinner sig närmast hästen. Det som funkar på en häst behöver inte funka på en annan och vice versa.

Positivt med chefsveterinär Rautalinka är att han svarade på förslaget direkt. Positivt svar dessutom!

/Kerstin

När hästar får problem att andas

Om jag förenklar hästars andningsbekymmer  - som vi själva och utrustningen ställer till - så är det ju att bettet gör att luft kommer in i munnen (oral vacuum bryts) vid helt felt tillfälle OCH att våra tömtag påverkar bettet så att hästen går undan för bettryck, böjer ner huvudet och "viker luftslangen"(air flow factor). Ju mer hästen gapar och ju mer huvudet böjs mot halsen desto större blir luftvägshindrena.

Nu har ett gäng forskare studerat däggdjurs andning när den blir besvärande eller jobbig. Först gick de igenom vad det är som gör att vi människor upplever andningen stressande, sedan har de gått igenom när hästar har andningsproblem och vad det beror på och nästa art lär visst vara hunden... och då kan man ju börja fundera över strypkoppel och hunduppfostringsmetoder som inte är snälla. Vad kommer forskarna att hitta när de gäller hundar - förbjuds strypkoppel då?

Hästars andning som faller under kategorin att vara obehaglig har forskarna definierat i tre olika grupper.

Först så är det luftvägshinder som gör det svårt att få luft och jobbigt att andas - vilket för hunden kan vara koppel eller sele som orsakar förträngningar i luftvägar.  För hästen uppstår det av utrustning som negativt inverkar på luftvägar, när luftslangen blivit vikt eller om hästen har defekter i luftvägarna.

För det andra när hästen får akut andnöd när syrebrist uppstår till följd av att syretillförseln hindras(pullar hårt med vikt luftslang, defekter i luftvägar)) vilket också kan uppstå för hunden när den drar i strypkoppel och ingen eftergift ges. Både häst, hund och människa blir desperata om de håller på att kvävas.

För det tredje så kan djuret ha pågående inflammatoriska processer i luftvägar som gör det trångt i bröstet, exempelvis lung eller svalginflammation, som gör andningssituationen än värre. Som astmatiker eller allergiska reaktioner som gör luftvägar trängre.

Kontentan av forskarnas genomgång av över 160 vetenskapliga referenser, var att bettet är en djurskyddsfråga som förr eller senare måste hanteras av samhället. Deras slutsats var även att hästarnas aningsproblem under tävling och träning är så pass allvarliga att även detta måste ses som en djurskyddsfråga.  (I inlägget nedan finns referens till artikeln om hästar).

Frågan som vi själva måste ställa oss inför är ska vi inom hästindustrin finna lösningar själva eller ska vi i framtiden tvingas in i omgivande samhälles djurskyddslösningar?

Artikel i SulkySport nr 13 2017 - "Bettet en anledning till halsbekymmer"

Där skriver jag om hur det kommer sig att bettet inte går ihop med hästens fysiologi vilket inte är något som jag själv hittat på utan det är vetenskaplig fakta.

Här kan du läsa artikeln i pdf-format

Forskningen har gått långt framåt när det gäller hästens andning när den är betslad. Nu pratas det i lite andra termer - hästens andfåddhet kan yttra sig på olika sätt:

- måste anstränga sig för att andas och få luft,

- längtan efter luft och

- tryck över bröstet.

Människor kan ju också bli andfådda. Vi kan ju ha svårt att få åt oss luften, känna att hela kroppen bara skriker efter mera luft men vi får inte i oss nog. Det piper i luftvägarna och det känns som vi ska kvävas. Kanske man har tryck över bröstet som gör det svårt att överhuvudtaget vidga bröstkorg, det känns som om bröstet känns för trångt eller lungorna för små eller att hjärtat ska explodera. Det är jobbigt när man blir för andfådd och nästan storknar av syrebrist.

Googla på denna länk:

Mellor, D.J., and Beausoleil, N.J. (2017). Equine welfare during exercise: An evaluation of breathing, breathlessness and bridles. Animals 7, 41; doi:10.3390/ani7060041

Är du en hejare på engelska så inser du ganska snart att du har en blivande klassiker framför dig!

Är engelska överkurs för dig, sitt lugnt i båten - jag kommer att skriva om det nya synsättet på hästars andning som kommer att göra det lättare för oss att förstå varför hästar har problem med bettet, allvarliga och synnerligen obehagliga problem!

Linjegångare och låga utsidor trakter bak

"- Han sätter ner hovarna som om han sprang i full fart längsefter en planka" sa den finske veterinären som låg i en följebil bredvid och bakom mig när jag körde min "Örjan" i 50 knyck på banan i Uleåborg. Innan vi for ut på banan hade veterinären gått igenom  och böjt hästen och jag sprungit flera mli. Fanns inga veterinära anmärkningar och veterinären var nu helt fascinerad över benföring och hur hovarna sattes ned i backen i full fart.

- "Den effektivaste linjegångaren jag sett under alla mina år som veterinär! Ändra ingenting. Ingenting!" Örjan hade järnkoll på var han hade benen och rörde sig aldrig någonstans men var naturligtvis beroende av att kusken inte ställde hans huvud så att han blev tvungen att "kliva utanför plankan" för att kunna hålla emot krafterna som uppstod när han inte längre kunde vara rakriktade i kroppens längdriktning. Det var detta vi kollade - jag ställde huvudet lite åt vänster respektive höger och veterinären kunde se hur det påverkade rörelsemönstret och gav följande ordination till en häst helt utan veterinära anmärkningar:

- "Skaffa en kusk som kör in sig på den här hästen. Gärna en amatörkusk som du alltid har tillgång till. Om någon annan säger att du ska ändra något, gör inte det. Använd en och samma kusk hela tiden och ändra inget. Du har en fantastiskt effektiv linjegångare!"

Linjegångare som felar i kurvorna

Det där hände för nästan 10 år sedan och efter den dagen har jag kikat lite extra på fina linjegångare som startar barfota.  Ju snabbare det går desto rakare och smalare blir spåret. Eftersom bakhoven går in för landning snett in under kroppen, så nöts utsida trakt extra hårt. I full fart genom sista sväng kommer den nernötta yttre trakthalvan på inre benet - vänster bak - att tvingas hantera kurvteknikskrafter utan fungerande dämpning vid nedslaget. Yttre benets kötthov har i sin tur inget stöd "under hälen" på utsidan så kurvtagningen kan leda till en viss instabilitet i sidled istället. 

Har man en linjegångare som blivit låg utsidor trakter bak (och då kanske även diagonalsned med hög insida tåplan) så kan det vara idé att kolla läget med fötterna om den travsäkre hästen plötsligt börjar fela i svängarna.

En nernött sned trakt bak ger på sikt en stråle som får slagsida/lutar och med tiden kan strålen bli tillplattad och dess funktion att fördela stimuli till bakre delen av hovkapseln försämras. Om trakthornet tappar sin form och funktion så kommer det att ta ont när hoven slår i backen i full fart.  Det som tar ont växer inte! Det blir en ond cirkel och kötthoven inuti tar stryk.

Skydda kötthov och hovben

TIPS!

Ett sätt att stärka en nernött och kanske skev bakhov är att

1. ALDRIG TA NER EN BRA TRAKT i syfte att matcha den nernötta!

2. VERKA INTE SULHORNET - det är hästens enda naturliga skydd mot vassa objekt i underlaget

3. KAPA INTE TÅN - där behöver hästen inre hovvägg, matrix och ytterväggens sammanlagda styrka till sitt frånskjut med tån.

4. Applicera HOOF ARMOR på de områden som är nernötta i syfte att skydda dem mot ytterligare slitage. Hoof ARMOR innehåller kevlar och förenas med översta hornlagret till en papperstunn yta som tål slitage och som gör det möjligt för underliggande horn att växa till sig under ett skyddade "tak". Applicera enligt bruksanvisning. Hoven behöver bara hållas upplyft drygt 1 minut och innan den sätts ner så pudrar man (använd exempelvis sand, torr lera, eller potatismjöl) så att inte hovarmeringen smetas av mot golvet. Jag själv pudrar med torr lera och ställer ner hoven på halm eller spån.   

5. Upprepa i samband med skoning - redan efter ett par verkningsperioder syns skillnad.

... första gången vi använde hovarmering 2010

Första gången vi satte på hovarmering gjorde vi det flera gånger....

Det var vinter och vi skulle sätta hovarmering på nyverkad häst som därefter skulle få skor på sig. Vår avsikt var att ha hovarmering istället för en tunn lädersula. Innan vi gick ut till stallet hade vi läst bruksanvisning som var på engelska. Instruktionerna var på den tiden ganska kortfattade och appliceringen verkade plättlätt. Men nya koncept accepteras inte alltid av hjärnan så där på en gång...

När man sätter på något som är i princip "osynligt" så inträffar ett fenomen som påminner om när kartan inte överensstämmer med verkligheten.  Ska man tro på det man ser och utgå från att verkligheten stämmer? Eller är det kartan (bruksanvisningen) som är rätt och vi som ser fel?  Hästen fick stå väldigt länge på tre ben medans vi funderade över var hovarmeringen vi satt på hade tagit vägen. Sulan såg kanske lite blank ut men var det allt?! Verkade skumt - hur skulle det där kunna vara ett skydd?

Så vi läste bruksanvisning igen -  hovarmeringen som var blank i det ögonblick den sattes på blev matt direkt hästen började röra på sig och använda fötterna. Vi läste om och om igen:

"Please do not think it is not there! If you do not see hoof wear, then Hoof Armor is doing its job in protecting the hoof."

Jaha, här har vi satt på något som vi inte såg men vi ska alltså med våra egna ögon kunna kolla att armeringen var kvar på hoven genom att se att hoven inte nöttes. Vi fick alltså ge oss till tåls. Gubben ville direkt att jag skulle be Hoof Armor sätta i nåt i blandningen så att hoven ändrade färg när armeringen förenats med översta hornlagret.  Det här var 2010 och det lustiga var att samma förslag kom från travtränaren från Nederländerna - se feedback från travtränare.

Hästen fick skon på sig. Efter någon dag studerade vi hovarna igen och vi tyckte inte att vi såg någon hovarmering och vi såg inte heller någon nötning. Vår puckade slutsats blev: vi måste gjort fel, vi sätter på igen. Den här gången tog vi inte av skon utan gjorde som på bilden här. Och så fort hästen satt hovarna i marken så försvann det blanka. Det var ju precis som det stod i bruksanvisningen... men det var som att hjärna och ögon inte accepterade konceptet.

Vi såg ju att hovarna växte och såg också att sulan såg precis lika dan ut hela tiden. När det var dags att sko om och jag för första gången raspade en armerad hov så märkte jag direkt att sulhornet verkligen var hårt. Det var först då som vi fattade innebörden av bruksanvisningen. Och vi förstod varför distanshästar kunde tävla barfota med skydd av två lager hovarmering -  och lärdomen var även att vår häst absolut inte behövde något extra lager.

Denna hov tillhör distanshästen Jazz som rids av Tera Allen uppför klipporna på denna webbutiks startsida. Fotot är taget efter 8 mils ridning på alla slags underlag!

Bara för att hovarmeringen inte syns så ska man inte tro att den inte är där. Om hoven inte nöts så är det ett bevis för att armeringen skyddar hoven.

Läs mer om Hoof Armor Starter Kit