Som enda skandinaviska webbutik kan vi stolt erbjuda HHBB-huvudlag och Hoof Armor - nya lösningar på gamla problem. Här hittar du även Ergo Shape - skoriktaren som sparar din hörsel!   /Kerstin Kemlén

60 mil barfota med Hoof Armor som hovskydd

60 mil barfota med Hoof Armor som hovskydd

Vi börjar med att det fortsatt går bra för reklamhästen Charrua Forlan och tränare/kusk Hans-Owe Sundberg, riktigt bra! 7 starter i år har blivit 4 segrar och över en halv miljon kronor i prispengar!

Vi har tidigare berättat om The Long Ride North - ett gäng kvinnor som planerade att rida från Moliden, utanför Örnsköldsvik, norrut förbi polcirkeln ända till Jokkmokk. En ridtur på småvägar som skulle dra ihop till ungefär 60 mil totalt.

Ailsa Page, från Edinburgh, Storbritannien, bor  numera i Moliden i närheten av Örnsköldsvik och drömde om att rida hela vägen till Jokkmokk – över 60 mil – The Long Ride North. Från början var det ett gäng kvinnor som skulle följa med på äventyret men ibland blir det ändrade planer, en ryttare valde att avstå, en blev inlagd på sjukhus och en drabbades av problem i familjen. Kvar var Ailsa och hennes vän Kim som red iväg på sitt livs äventyr i början av juni 2018. 

Hoof Armor och Horseexplore fick frågan och bestämde sig för att stötta expeditionen med hovarmering och annan lokal hjälp om så behövdes. Hoof Armor är i USA starkt förknippat med distanshästar och långlopp där hovvårdssystemet används av väldigt många som tränar och tävlar barfota.  

Så när frågan dök upp var det självklart för mig/Horseexplore att backa upp Ailsas dröm. Jag lockas av liknande utmaningar och har själv erfarenhet att ”expeditioner” i form av träning inför och genomförande av långdistanslopp med slädhundar (Pasvik 250, Norge). Min man och jag har även planerat och fullföljt en månadslång ”Anti GoreTex expedition” med våra hundspann i Sarek nationalpark med omgivning – under mars månad… Bara ylle och naturmaterial, sovandes i tält utan värmekälla – som kallast visade termometern – 37 grader Celsius, den räckte inte längre… Med pensionerade bettlösa barfota travhästar i stallet så vill jag sätta nya mål – för hästarna – och här fanns möjlighet att dra lärdom av Ailsas planering och genomförande av själva utmaningen. Hur gick det då för Ailsa och hennes häst Ayesha?

Vissa av expeditionshästarna och ryttarna befann sig i Storbritannien och de fick tillgång till Hoof Armor så de kunde förbereda hovarna inför vad som komma skulle. I slutet av mars skulle hästarna transporteras hästarna till Sverige och göra de sista förberedelserna här. Hästarna – inte alla - anlände lite försenade och träning kombinerades med en intensiv planeringen av ridväg, foder etc . Höbristen var ett orosmoment men den uppvägdes av den tilltagande grönskan som naturen skulle erbjuda utmed färdvägen under hela expeditionstiden – juni månad.

Och så begav sig två ryttare iväg på sitt livs äventyr. Från Moliden mot Polcirkeln och midnattssolen i Jokkmokk.  Ailsas kusin Brian hade kommit från Storbritannien och körde följebil med hästsläp.

Jag träffade Ailsa, Ayesha och Brian när ekipaget hunnit till Vuollerim, några mil från slutmålet. Medryttaren Kim som red en ny häst, valde att bryta några dagar innan eftersom hennes häst var trött då. Så de sista dagarna på The Long Ride North fick Ailsa rida ensam på Ayesha med Brian bakom sig i följebilen eller ”ridning his bicycle” bredvid.

Ailsa hade haft Ayesha – ”en walesarab” – ända sedan unghästtiden. Nu var stoet i sina bästa dagar – medelålder - 13-14 år – efter att i unga år råkat ut för en otäck olycka som resulterade i att två revben gick av och synen på ena ögat skadades allvarligt. Det tog flera år innan hästen gick att rida igen – eller rättare sagt sadla igen. Det gick inte att dra sadelgjorden av förklarliga skäl och när hon rids idag är det westernsadel med dubbla gjordar som gäller.

Ailsa var nöjd med hovstatus med tanke på att Ayesha lämnat Storbritanniens fuktiga leriga hagmiljö så sent inför starten på expeditionen. Hovarna förbereddes med Hoof Armor redan vid ankomsten till Moliden och hovarmeringen användes under resterande uppträning och under expeditionen. Ailsas plan var att rida barfota med Hoof Armor som hovskydd och för säkerhetsskull ta med hovboots. Hon behövde aldrig använda hovbootsen! Ailsa och Ayesha är levande bevis för att Hoof Armor skyddar mot slitage och är ett effektivt hovvårdssystem!

Vi som bor i norra änden av landet har ju erfarenhet av mygg och jag visste att Ailsa och Brian tyckte det var miljontals myggor – hur skulle då hästen se ut? Intet ett spår efter mygg! Inga myggbett, inga bulor, inga bitna områden. 

De hade inte smort in hästen. På nätterna stod hästen i en liten hage och ibland fick hon sova i hästtransporten. Ett myggtäcke med halskrage fick hon ha på sig då. Det var zebrafärgat vilket visat sig vara ett smart koncept som förvirrar flugfän. Brian däremot var störd av myggen och skulle verkligen ha behövt en mygghatt men myggsurret måste man ju stå ut med oavsett.

Ailsa som är i 50-årsåldern såg vältränad och smidig ut. Hon berättade att hon brukade kliva av och gå bredvid ibland – förstår det med tanke på att ridsår inte är någon lek. Hur löser man det längst bort i skogen, gå i kjol bredvid hästen i en vecka?…

Ailsa gillar den norrländska naturen och dofterna av skvattram och pors. Under planeringsarbetet var hon orolig för att råka stöta på björn men björnar äter ju vare sig hästar eller folk. Kötthungern är störst hos björnarna när de lämnar idet på våren och befinner sig björnen i renbetesland då är lättfångade nyfödda renkalvar en delikatess för dem. Den menyn gäller fram till andra veckan i juni, enligt björnforskare, då renkalvarna blivit snabbare än blixten och tillgången på olika vegetabiliska delikatesser ökat. Med tanke på var och när hon startade sin ritt och när hon nådde fram till Jokkmokk, så lär ingen björn ens tittat åt deras håll.

Ailsa är en erfaren hästägare och hästterapeut med erfarenhet av arbete med rescue horses, som tagit hand om paraolympiska hästars kroppar och bedriver rehab med hästar som verktyg, tar emot autistiska barn som får umgås med terapihästar, mm.  Det var ett sant nöje att träffa henne och kusin Brian när de började närma sig slutmålet. Och Ayesha – hästen utan myggbett - var en bedårande häst med behaglig personlighet. Oj så fin!

Och du som drömmer om ett äventyr, en långritt eller vad det nu kan vara -  Oroa dig inte för hovarna – Hoof Armor finns ju!

Tvivlar du – tänk på Gunde Svan – Ingenting är omöjligt!

Det bara att sätta planen i verket för att långt senare kunna höja näven till väders och säga som Ailsa: Vi klarade det! 

Horseexplore gratulerar Ailsa Page - hon uppfyllde sin dröm!



2018-07-04
Produkter

Handla

Information