Produkten har blivit tillagd i varukorgen
0
Förändring och utveckling är ju ett resultat av människans förbättringsvilja och det finns ju obegränsat med saker och ting i ens omgivning som man kanske skulle kunna göra på ett bättre sätt. Själv har jag haft häst sendan 1976 och först under 2000-talet börjat fördjupa mig i hästens välfärdsfrågor vilket har lett fram till rejäla förändringar. Och det är nog så att det är först det senaste årtiondet som jag börjat begripa vikten av alla de små detaljerna i hästens livsmiljö vilka tillsammans skapar hästens välfärd.
Min utgångspunkt för hästhållning idag vilar på vetenskaplig grund och bygger på arbetsmodellen Five Domain Model som tar upp baskravkopplade till näring, hälsa, omgivande miljö och hästens reaktioner på vårt beteende och kommunikation. och så går det att metodiskt kolla vilka effekter som går att se på hästen - fysiskt och mentalt - om det finns begränsningar eller negativa erfarenheter. Hela modellen är väldigt fiffigt upplagd för med små justeringar så kan hästen få det bättre, inte bara baskraven uppfyllda. Här har du modellen, på engelska, men jag tar det på svenska i bloggen.
.jpg)
Till min hjälp har jag två äldre herrar, professor emeritus Robert Cook, USA (specialist inom hästens sjukdomar i öron, näsa, hals och förgrundsfigur inom bettrelaterade problem) och professor emeritus David Mellor, New Zeeland (som utvecklat modellen och jobbat med välfärdsfrågor tillsammans med galoppsporten i Nya Zeeland).
Om du - liksom jag - är intresserad av att "Step by Step" förfina ditt hästägande och göra livet trevligare för hästen så ska du hålla koll på bloggen och nyheter här i webbutiken. Hör gärna av dig om det är något du vill att jag ska titta närmare på.
Vad ska jag pudra Hoof Armor med?
Man kan aplicera Hoof Armor
Jag själv brukar smula lerklumpar eller strö sand och därefter ställa ner hoven på en tuss halm. En kund valde att runda av pudringen med att hästen ställde ned foten på en bit bakpapper istället ... bakpapper fladdrande under hovarna när man går vilket kan få den mest rutinerade hästen att höja på ögonbrynen. Men det funkar för dem.
Välj det koncept som passar dig bäst.
Rikta travskor .....jpg)
Även om man har hörselskydd i närheten, ett bra städ placerat på rätt höjd och dessutom en passande slägga så hjälper det föga - skoriktning kan vara frustrerande i alla fall. Fick en hemmagjord skoriktare fastbultad i stallgolvet. Den bestod av ett bord där jag lade upp skon mellan olika punkter och en arm att trycka till med. Tanken var ju bra men det behövdes tryck i spaken och ibland saknades tillräckligt med muskelkraft och andra halvan av hushållet fick kallas in. Och då blir man frustrerad av andra orsaker - vad gör man om ingen annan finns tillgänglig när ens egna krafter inte räcker till... jo man hämtar hörselskydd och slägga och uppsöker det gamla städet som flyttat från stallet ut till garaget...
eller skomaterial som man bara klipper till efter hovarna. Människan kan ju ta sig till månen så nog borde väl skoriktning vara plättlätt att lösa. Alla som slår på tappskor eller skor har ju tänkt i dessa banor och det finns - som tur är - alltid någon som inte nöjer sig med att bara tänka på lösningar. De skapar lösningarna också!
Rikta travskor blev plättlätt när jag fann Ergo Shape Riktverktyg - ett stående mobilt precisionsverktyg som riktar skor med handkraft på ett mycket enkelt och effektivt sätt. Står stabilt, är lätt att använda och helt tyst. Det följde med en tydlig bruksanvisning - laminerad och klarar stallmiljö - som man behövde kika på de första gångerna man riktade skor så man skulle veta hur man placerade skon i verktyget.
En riktigt bra grej som alla som riktar skor är värd och borde ha tillgång till. Och det är en fiffig grej som varje öra uppskattar. Här vid sidan ser du travtränare Leif Eriksson, Skellefteåtravet räta ut en traktarm.
Han som vilar öronen
Travhästar skos om ofta och skoriktning är en mycket viktig daglig aktivitet i travstallen. Se så enkelt det blev med Ergo Shape riktverktyg: Travtränare Thomas Lönn riktar travhästskor.
Snöklibb på skodd häst ...
Vi som bor i norra änden av landet får varje år ta oss igenom snöklibb. Vi har testat både det ena och det andra på skodda hästar. Man har duckat för ispuckar och fått både fläskläpp och blåtira när snöpuckar släppt på hästen man kör. Träna travhäst med snöklamp under hovarna är som att tigga om halkskador på hästen. Gaffelband orsakat av vingliga ben med snöklibb kallade veterinären för "aprilskada" eftersom de är vanligast då kalla nätter i kombination med dagsmeja gör snöklibbandet riktigt farligt
Köra med sulor under vintern... nja då luktade hovarna skunk när sulorna togs av... Sedan finns det ju sulor med bula på men de leder ju till samma bekymmer som andra heltäckande sulor. Snögrip finns i olika fabrikat - och olika kvalitet. Vissa bestod av ett för sviktande material som orsakade rörelse mellan sko och hov och fick sömmen att dö utmattningsdöden. Andra förlorade formen sakta men säkert efter varje gång en ny söm slogs i. Till sist dog den håliga snögrippen av matrialutmattning och övergick till att börja leva ett eget liv under skon ... eller utanför skon.
Har funnits många år på marknaden och skiljer sig från snow grip-konceptet eftersom PolarPad sätts på och tas av med hjälp av tåbrodden. Vi började använda PolarPad för mer än 10 år sedan och produktutvecklingen har lett till dagens helt nya material i metallringarna - tidiga varianten kunde spricka - och ny plastskiva med skärning i mitten som "klyver" snön redan innan den ens funderat på att klibba ihop.
Passar utmärkt på travhäst - om det exempelvis är lite modddigt underlag där man värmer så kan man skruva på Polar Pad under värmningen och ta bort till start. Polar Pad-konceptet är egentligen den optimala snöklibblösningen för vinterskodda hästar - sätt på när vädret så kräver och ta bort när de inte behövs - utan att det påverkar skoningen. Det är snöklibbskyddet som hästägaren själv kan ta av och på och som inte gör hovarna sura.
Har också funnits många år på internationell marknad och den minskar snöns vidhäftningsförmåga. Efter verkning - och innan skon sätts på - bestryks den torra hovens undersida (kan torkas med hårtork om den är fuktig) med Hoof Armor vilket skapar 4 effekter som är positiva för den vinterskodda hästen:
1) Hoof Armor gör det lättare för snön att släppa.
2) Hoof Armors skyddande hornyta på hovens torra undersida gör att hovens naturliga inre fukt bibehåller sin fuktbalans.
3) Hovens undersida skyddas mot vinterns ihållande fukt/väta som varvas med torrheten inne i boxens spån.
4) Hoof Armor innehåller flexibelt kevlar som skyddar sula och bärrand - sulan kan växa till och bli starkare.
Polar Pad har du när underlag och väder så kräver - övrig tid skyddar Hoof Armor den skodda hoven mot vinterhalvårets fukt och väta.
Snöklibb på oskodda hästar
Snöklibb på en barfota häst är ett mindre problem än snöklibb på den skodda. Om hoven är i balans, frisk och sund med alla strukturer intakta så släpper "snöpuckarna" när hästen börjar trava.
För den barfota hästen kan det uppstå problem då den sätts i arbete - körs eller rids utan skor på vinterunderlag där någon annan styr var den ska sätta ner hovarna. Underlaget i hagen varierar under vinterperioden och barfota hästar kan tvingas gå och spänna sig en hel vinter till följd av halkkrisken. Med valet att hålla hästen barfota följer också ansvaret att erbjuda hästen ett tryggt underlag vintertid.
Hoof Armor används så långt norrut som i Yukon och kan användas i syfte att förebygga snöklibb MEN ska man köra eller rida hästen där det är hårdpackad snö eller is så kan det bli halkigt om man applicerar Hoof Armor på hela hovens undersida (sulhorn, bärrand och den del av strålen som berör marken). Ett alternativ för den barfota hästen i arbete vintertid är att använda broddade hovboots i kombination med Hoof Armor som då endast applicerats på sulhorn - ej på stråle eller bärrand då dessa är en del av hovens primära friktion mot underlaget.
Mervärdet av att under vintersäsongen använda Hoof Armor på den barfota hästen - som under sommaren behöver hovvboots - är att Hoof Armor stärker sulhornet och används för att förbereda hästar inför övergång från skor till barfota.
Ömfotad barfota, tassig med skor
En tunn sula tål inte punkttrycket som uppstår när hoven landar på en vass sten, det kan uppstå "blåmärken" som kan utvecklas till mycket smärtsamma hovbölder. Därför ska man inte verka sulhornet som ju är hästens enda skydd mot vassa objekt på marken.
Sulans tjocklek och hovens övriga hälsotillstånd påverkar hovarnas användbarhet - en ömfotad häst undviker grus när den själv får bestämma. Och den kanske också helst av allt önskade att den extra tyngden på ryggen(ryttaren) försvann... Och travhästen önskade kanske att farten varit lägre när hoven landade mitt på fulgruset... Vid övergången mellan höst och vinter - när underlaget fryser i hagen och blir ojämnt - får den ömfotade hästen bekymmer.
Om man har en ömfotad häst så kan man välja att hålla sig borta från stenar ELLER sätta sula under skon ELLER använda hovboots på den tassiga hästen. Det här är ju exempel på kortsiktiga lösningar som fungerar men de gör ju inte hästens sulhorn tjockare för det.
Hoof Armor förenas med sulhornet och bildar en flexibel papperstunn yta som innehåller kevlar - ett material som används i skottsäkra västar - som ger sulan en skyddande yta. Under detta skyddande "tak" kan sulhornet växa sig starkare och en starkare hov utvecklas. Distansryttare har upptäckt fördelarna med Hoof Armor och använt produkten för att bygga upp hovarna vilket gått så bra att de till och med kan starta barfota! Över riktigt lång distans - 160 km.
Gör gärna en FÖRE och EFTER test med Hoof Armor. Verka hoven och mät djupet på strålfåran på hovens bredaste del med samma metod som du använder när du testar däckmönstret på bilen. Om du har strålfåror med "däcksdjup" på 2-4 mm så lär hästen inte vara lika tassig på grus. Efter verkning applicerar du Hoof Armor på torr hov igen. Vid nästa verkning efter ca 6 veckor gör du om proceduren och mäter "däcksmönstret".
Första bilden visar sulan. Två snitt görs - ena delar hoven i mitten och det andra läggs ungefär vid hovens bredaste del.
Andra bilden visar hoven rakt framifrån och i genomskärning ungefär där bredaste delen av hoven är. Den främre delen av hoven är bortlyft.
Torra hovväggar som spricker på sommaren
Hornet i yttre hovväggen växer uppifrån kronranden och neråt. Det som finns längst ner börjar alltså "datumet" gå ut på och när hovväggen blir för lång - hästen inte blivit verkad - bryts väggen sönder. Vi håller efter hovarna så det är inte den typen av sprickor vi tar upp här utan de sprickor som gör att hovväggen på sommaren frasas sönder längst ner så det blir svårt att få till sömtag när hornet är så sprött. Det finns ju flera orsaker till varför det blir så. Här vi tar upp en faktor som vi hästägare kan åtgärda på stört:
Om problem uppstår längst ner på hovväggen så måste man tänka bakåt i tiden när man är ute efter orsaken. Det tar ca 7-8 månader för en frisk arbetande hov att utveckla en helt ny hovvägg i tån, lite kortare tid för sidoväggar och trakt. Får hästen på vintern ett fult broddtramp som påverkar hovvägg och kronrand så har det hornet ersatts av nytt innan sommaren - förutsatt att man sköter det rätt vill säga.
Uppstår en ful tåspricka på våren så har hovväggen i tån ersatts av helt nytt horn lagom till jul - om man gör rätt. Så tidsaxeln är det bra att ha koll på och en kalender med plats för anteckningar är bra att ha i stallet.
Hästar som "alltid får sprickor på sommaren" är alltså ett återkommande årstidsbundet problem vars orsak ligger bakom oss i tid. Det har redan hänt något som negativt inverkat på hornkvaliteten - det har hänt för 7-8 månader sedan. Det var då det spruckna torra hornet producerades uppe vid kronranden. Eftersom detta är ett periodiskt problem så vet vi ju att det blir bättre sen... när nytt horn producerats under bättre förhållanden. Så vi räknar baklänges - om de spruckna frasiga hovarna alltid uppstår juli-augusti så kan vi konstatera att något störde tillväxt/kvalitet på hornet vud jultid ungefär. Med tomten kommer problemet
En mycket vanlig orsak är att hästen under vintern inte alltid haft tillgång till vatten i hagen.
-"Men det finns ju ren snö" säger många men tipset till dem är att ni kan prova smälta snö i munnen varje gång ni är törstig - och gör det varje dag hela vintern. Det är först då man förstår vidden av problemet som hästen står inför.
- " Man han dricker jättemycket när han kommer in" säger andra. Om hästen inte kunnat sprida ut sitt drickande över dygnet så blir det svårt för hästen att "dricka ikapp" när den kommmer in. Står den på fri tillgång på grovfoder så behöver den tillgång till ungefär 3 liter vatten/per kg torrsubstans - att tugga grovfoder kräver vätska och saliv. Om din häst får frasiga hovväggar på sommaren och du har svårt att lösa problematiken med fruset vatten vintertid - investera i en termobar och till nästa sommar vet du om sommarens hovproblem orsakades av vattenbrist dagtid.
Fundera även på hur livet skiljer sig för hästen mellan sommaren (då horntillväxten är bra eftersom vinterhovarna är fina) och vintern (då tillväxten är sämre eftersom sommarhovarna faller i bitar).
Fick spotta ut bettet
.jpg)
Min Skogans Surprise - elitstoet Skogsbotösens sista unge - har överrörliga käkleder vilket orsakade problem vars orsak söktes på helt andra ställen. Han var helt fokuserad vi bettet hela tiden. Han hade haft knäppljud i käklederna som veterinärer sagt att jag inte skulle oroa mig för eftersom de kom och gick och hästen verkade inte ha ont. Det var först när hästtandläkaren påtalade att rörligheten i käklederna var alldeles för stor - det var först då som jag fattade problemet. Varje tömtag och förflyttad belastning på underkäken kunde ju orsaka ojämn belastning i käkleden. Hästen försökte hålla käkleden plan i relation till bettrycket.
Den konstruktionen fördelar ju bettrycket mellan nosrygg och munhåla så det fick han prova. Övade hemmavid och bitvis kunde han släppa fokus på bettet och löpa ut. Vi startade och han vann direkt men det är ju inget mått på att problemet var löst för hästen. Fortsatte att söka efter lösningar och 2009 kontaktade jag professor emeritus Robert Cook, Tufts University, USA, som jag diskuterade bettproblemet med och vi började utveckla ett specialhuvudlag för hästen som skulle göra att tycket mot underkäken skulle minskas.
2011 var vi klar med testning av prototypen och huvudlaget började tillverkas. Det fantastiska med konceptet var att du kunde alltså ha bett i munnen - såsom utrustningsreglementet krävde - och köra hästen utan att något som helst tömtryck nådde fram till bettet. För min Skogans Surprise hade befrielsens dag kommit - hemma körde jag honom helt utan bett - bara med HHBB-huvudlagets "whole head hug"-koncept. Han kunde löpa ut för första gången i sitt liv. Tyvärr får man inte använda huvudlaget i löp.
Jag och Robert Cook hade alltså skapat ett huvudlag som gjorde livet lättare för hästar med bettproblem men det gick inte att tävla med det. Örjan - som är smeknamnet på Skogans Surprise - fick spotta ut bettet. Fattade beslutet att ta bort betten från mina hästar vilket i praktiken innebar att jag inte längre kunde tävla med dem. Hade 5 travhästar som i ett ögonblick stod arbetslösa och själv hade jag abstinensbesvär eftersom jag gillar adrenalinpåslaget man får när man har starthäst. Örjans bettskrot innebar att jag symboliskt skrotade mina bett och vid tillfälle ska dessa återanvändas och övergå till helt andra användningsområden.
Cook har ju hela livet forskat kring prestationshästars luftvägar, syresättning och bettets inverkan på hästen så vi forsatte våra resonemang utifrån ett helt bettlöst perspektiv. In i samtalen kom en pensionerad kirurg som red distanshästar i Nya Zeeland och vi utbytte erfarenheter när jag testade utrustning från svunna tider (beduinhuvudlag) och fick även ett " bonnhuvudlag" från NyaZeeland som var det ultimata för hästen som jag ser det - kallades för Felixgrimma - se bilden.
